Mer från 1-årsfirandet

Ines 1-årsfirande fortsatte på söndagen efter födelsedagen med släktkalas. Ines farfar, farmor, farbror Martin och kusinerna Sara och Simon kom och mumsade tårta och hembakta moccarutor.

Ines var lite blyg till en början men tog sedan sång och firande med ro. Att äta tårta för första gången var förstås en hit och paketen hjälpte förstås storebrodern till att öppna. 

Resten av kvällen tog vi det bara lugnt här hemma.

En cykelpump

Vid gårdagens frukost med Ines och Joel kom Patriks födelsedag på tal. -Vad skulle du vilja ge till pappa i födelsedagspresent? frågade jag Joel.

Efter 3 sekunders tankepaus svarar han tvärsäkert: 

- En cykelpump!

Varför en cykelpump undrar jag då förstås. 

- För att då har vi två, och det är alltid bra att ha en extra förklarar Joel.

Klart som korvspad, det blir en cykelpump till Patrik i 40-årspresent! ;)

Nu går jag bestämde Ines.

I måndags kväll, 1år och 4 dagar gammal bestämde sig Ines för att nu var det dags att gå själv. I över en månad har hon varit på gång, rest sig mot saker och gått mellan saker. Rest sig upp på egen hand och tagit några stapplande men snabba steg mellan möbler. Gått omkring hållandes i våra händer eller med gåvagn, både inom- och utomhus. De gånger vi försökt få henne att gå fritt mellan mig och Patrik har hon antingen haft alldeles för bråttom och liksom kastat sig fram in i vår famn eller tagit till spagettibenen och satt sig ner på rumpan och skrattat.

Men så kom kvällen då hon tydligen tyckte att hon var redo. Pyjamasen var på och det vara bara minuter kvar till välling och nattning. Då, började hon att gå. Fram och tillbaka mellan mig och Patrik hur många vändor som helst. Hon var så nöjd och glad och väldigt koncentrerad och fokuserad. Det spelade ingen roll hur många gånger hon ramlade, det var bara upp och försöka igen som gällde. 

Efter otaliga turer lämnade hon rutten mellan våra famnar och började istället ta egna små promenader hit och dit på nedervåningen. Trött var hon. Det vinglades och hon hamnade gång på gång på rumpan men Ines bara reste sig upp igen och kämpade vidare. Någon nattning var det definitivt inte tal om.

Sedan den kvällen är det oftast att gå som gäller såväl inne som ute. Har Ines väldigt bråttom är det dock fortfarande den speciella och supersnabba krypningen med det ena benet under sig som gäller.