Litet charmtroll

Joel har gjort en ny upptäckt, nämligen vilken respons han får då han avfyrar ett av sina underbara leenden. Det går helt enkelt inte att låta bli att le tillbaka och detta har han allt märkt.
Det är inte bara hans föräldrar och de närmaste bland släkt och vänner som ska charmas. Nej detta gäller i princip varenda människa han möter och attans den som inte ler tillbaka. Den personen blir utstirrad och Joel försöker med både läten och hela sin viftande, sprattlande kropp att påkalla uppmärksamhet. Han blir inte nöjd förrän han fått kontakt med personen i fråga.

Vi har precis kommit tillbaka från några dagars vistelse i Stockholm och jag vet inte hur många passagerare Joel fått att le och hälsa glatt på både tåg och tunnelbana. Under vägen upp roade han dessutom en hel tågvagn då han skrattade så att han kiknade åt några barn på tåget som lekte tittut med honom.

Blöjbyten och bajsvanor

Drömmer mig tillbaka ett par veckor i tiden då jag bekymrade mig en aning över Joels dåvarande bajsvanor. Det kunde gå 3-4 dar, ja tom nästan en vecka ibland mellan gångerna då han gjorde nr 2. Numera lägger han ett litet lass ca 5-7 ggr per dag vilket innebär en himlans massa blöjbyten. Här är det rykande åtgång på blöjorna med andra ord och de rabattkuponger som då och då dimper ner i brevlådan sprider nästan löjligt mycket glädje.

Nu är det dags för mig och sonen att bege oss till Hemköp med ett knippe rabattkuponger i näven. Trodde jag, blir visst ett blöjbyte till innan vi kan ta oss ut... :)

Lite mera sömn...

... för vissa.

Joel har återigen slagit sina föräldrar med häpnad och sovit en hel natt. Kvällsritualen med en stor portion gröt följt av pyjamasbyte och kvällsamning med mamma samt nattning av pappa gjorde att han somnade på exakt 3 min strax före kl 9 i går kväll. Ett litet nattmål krävdes vid halv 1 men sen somnade han snabbt om och sov själv i stora sängen fram till kl 6 på morgonen.

Trots detta mirakel har varken jag eller Patrik sovit många minuter inatt. En blandning av chock, övertrötthet och spänd lystring efter minsta knyst och tecken på att sonen ändå skulle vakna har hållit oss väldigt vakna.

Tur att vi inte har en fullspäckad helg med en massa trevligheter framför oss! =)

En mycket pigg och nöjd Joel hälsar alla en riktigt god morgon!

Resultat

Så hur har det nu gått?!
Jo, första natten gick faktiskt över förväntan men det blev ändå inte så värst mycket sömn för någon av oss. Joel vaknade flera ggr och var ledsen men Patrik fick honom att somna om gång efter gång. Klockan 1 var han dock helt otröstlig och jag sprängfylld med mjölk så att amma en skvätt kändes som en ganska bra idé även om det var mot våra principer. Klockan 4 vaknade vi alla igen och då släppte vi allt vad principer hette och bytte plats på mig och Patrik. Inte helt enligt plan...

Nästa natt hade vi peppat oss själva till att vara konsekventa. Patrik skulle stanna hela natten och jag skulle inte komma in och amma. Joel stärkte vi med extra stor grötportion, amning och så lite ersättning i flaska på det. Det hela slutade med att han somnade inom 5 min utan ett knyst. Vaknade gjorde han även denna natt flera ggr men Patrik sövde honom snabbt utan minsta gråt.

Jag har alltså för första gången på ett halvår sovit en hel natt. Dvs från ca halv ett då jag äntligen lyckades somna och fram till kvart över 6 då Joel vaknade, kissade ner sängen och var hungrig. Efter amning och ca en timmes morgonmys i soffan verkade Joel trött igen. Tillbaka i sängen fick jag honom att somna bara genom att klappa och sjunga lite (vilket även är Patriks metod) och sen sov vi vidare i tre timmar till. Helt fantastiskt är det att få sova! Jag känner mig som en helt ny människa.

Denna fantastiska dag firades med mammapromenad följt av fika med kollegor i den underbara vårsolen. Nu har killarna gått och lagt sig igen och återigen fick jag ett mess från Patrik att Joel somnat inom 5 min. Hoppas detta håller i sig och hoppas att Joel sover lite längre perioder inatt så att Patrik kan åka till jobbet i morgon nästan lika pigg och lycklig som jag varit idag.

Känslor på svall

Så har vi då nåt tidpunkten då jag fått för lite sömn under för lång tid.
Under sina första månader sov Joel oftast 3-4 timmar i sträck och tog gärna en rejäl sovmorgon fram till 10 eller halv 11. Han hade dessutom en period i januari då han kunde nattas i sin spjälsäng och sen sova där några timmar innan han vaknade och ville ammas. Under denna tid var allt frid och fröjd och jag kände mig som en utvilad och väldigt pigg och glad mamma.

De senaste veckorna, nästan månaderna (känns som åren) har Joel på kvällarna bara somnat vid amning. Han vill ligga kvar i mitt knä eller alldeles nära i sängen och helst med ett bröst kvar i munnen. Dessutom har han vaknat ca varannan timme natten igenom och bara somnat om då han fått amma igen. Strålande pigg och glad kan han sen vakna allt från 6-8 på morgonen och inte alls vara sugen på att somna om även om det oftast gått efter nån timmes vakenhet.

Bristen på sammanhängande sömn har gjort att jag ibland börjat känna mig som en inte alls så pigg och alert mamma. Joels fantastiska lilla person, långa promenader i friska luften och otaliga samtal om barn och sömn med mina kära kompismammor har verkligen hjälpt till att hålla humöret uppe. Patrik har också varit en ängel och försökt ta Joel så mycket han kunnat så att jag fått en extralur då och då men han har ju tyvärr ett jobb i Borås att sköta.

Jag blev i alla fall tröttare och tröttare och till slut bestämde vi oss för att det behövs en ändring. Nu är det nya nattningsrutiner hos familjen Nordin/Lundgren. Ikväll är det Patrik som nattar Joel. Jag ska sova på madrass i lillerummet inatt och bara komma in till killarna för att så småningom amma.

Resultat: Efter endast ca 30 min gråtande blir det tyst i sovrummet och Patrik skickar ett sms att Joel somnat. Tror ni att jag njuter av att ha kvällen för mig själv och att jag förhoppningsvis kommer att få några timmars sammanhängande sömn inatt???

Nej, nej, NEJ!!! Här sitter jag i soffan och känner mig så ensam och vill inget hellre än att kasta mig in i sovrummet och krypa ner hos mina killar. Blir lite smått galen på dessa svallande moderskänslor!

Hoppa lite grann...

Visar här lite bilder på Joel och hans fina hoppgunga. Där gillar han att studsa på tå upp och ner. Snurra runt går också bra. Eller bara hänga och titta ner på fina bilderna på filten som skyddar tårna från att slå i tröskeln.

Lycka

Joel är så rolig. Vi skrattar varje dag tillsammans. Tur han har fått sin mammas humor. ;)
Killar jag honom på rätt ställen kan han båda bubbla och skrika högt av skratt. Inget kan göra mig lyckligare.

Nya smaksensationer

Joel har utökat sina smakupplevelser och har övergått från att vara vegetarian till att äta både kyckling med grönsaker och kalops. I puréform och på burk förstås så att det var just kyckling och kalops hade inte varit så lätt att lista ut med blotta ögat.
Han har även testat palsternacka, katrinplommon och päronpuré. Allt har han slukat även om han var lite skeptisk till katrinplommon till att börja med. Palsternacka kommer nog inte att dyka upp på menyn speciellt ofta ändå. Det som kom ut i andra änden luktade inte direkt rosor om vi säger så...

Det är himlans roligt att ha en matglad kille här hemma. Synd bara att hans nattsömn inte fungerar lika strålande.

Så var det dags igen...

Jag har berättat om dem förrut, vännerna Mathilda och Edith som vi lärde känna på BB. Vi umgås mycket och gärna och har redan en hel del gemensamma äventyr i bagaget. På helger och kvällar får även papporna chansen att vara med men då är det oftast under lugna och ordnade former som en liten promenad eller brunch tillsammans. När det bara är Mathilda, jag och barnen blir det av någon anledning ofta väldigt långa strapatser väldigt långt hemifrån.

Förra veckan tog vi oss till exempel ut till Skatås för en tur runt Delsjön. En fika på Bertilssons café fanns så klart med i planeringen. Inte vet vi hur det gick till men efter att ha mötts upp kl 1 var klockan vips kvart över 4 då vi hungriga och lite lagom trötta stod utanför cafédörren. Det var visst en kvart efter stängning det. Turligt nog var dörren olåst och personalen kvar så vi fick både kaffe, bulle och kardemummakaka även om vi fick äta det utomhus. Sen var det bara att påbörja den långa vandringen hem igen.

Joel hade då sovit i tre timmar men var nu vaken och inte ett dugg sugen på vagnen längre. Han fick hänga i Ediths bärsele på mammas mage hela vägen hem. Edith som varit vaken större delen av tiden fram tills dess tog över sovpinnen och vaknade inte förrän vi satt på spårvagnen. Efter att ha avverkat ca 2 mil, oändliga samtalsämnen och då och då stämt upp i skönsång för att hålla våra små på gott humör kände vi oss ändå inte redo att skiljas åt. Nej, klockan sju på kvällen, då vi äntligen nådde vårt kära hemkvarter Linné, bar det raka vägen hem till oss på Värmlandsgatan. Där hade Patrik lagat till en god lasagne som väntade på oss.

I söndags var det dags igen. Den här gången tänkte jag och Mathilda oss en liten trevlig tur i Änggårdsbergen. Det var väldigt mycket uppför och varenda stig vi valde att ta verkade bestå av olika stora stenbumlingar utspridda huller om buller. Att Ediths vagn fick punktering och att Joel till slut vaknade och som vanligt kände sig färdig med vagnåkandet kanske inte var så konstigt... Men trevligt hade vi och hem kom vi till slut även denna gång. Jag med en Joel på armen för den fina bärsele vi fyndat till honom på blocket råkade ligga kvar hemma. Nästa gång vi beger oss ut kommer den definitivt att vara med för fler äventyr väntar, var så säker... ;)

Babysim

I går var det äntligen dags för oss att påbörja vår babysimkurs på vackra Hagabadet. Joel hade laddat innan med tupplur och mat och klarade sin första simlektion galant. Tillsammans med de andra små nybörjarna i vår grupp Sälen E fick han prova att simma på både mage och rygg, få vatten från en liten kanna hällt över huvudet och sjunga om den lilla fisken och den lilla båten. 30 grader i både bassängen och i luften passade även oss föräldrar väldigt bra måste jag erkänna.
Joel plaskade och sprattlade lektionen igenom och verkade tycka att det var riktigt roligt. Inte ens att duscha efteråt var några problem, vi har ju övat på detta ett par gånger här hemma.
Däremot har hans känsliga hud torra fläckar lite här och där på kroppen och dessa blev ilsket röda av vatten och värmen. Det blir till att smörja, smörja, smörja både morgon och kväll. "Det ska va rikligt med kräm, som smöret på en smörgås" sa den trevliga sköterskan jag pratade med på telefon.

Vi ser fram emot många härliga lördagsbad framöver!

Morot är gott

Vår son älskar mat, den saken är säker. Så fort hans tallrik eller flaska kommer fram börjar han vifta hysteriskt med både armar och ben av ren lycka. Men, levereras inte maten tillräckligt snabbt övergår hans glädjeyttringar genast i jämmer och elände.

Förutom att det ska gå snabbt är utmaningen att träffa munnen på den vilt sprattlande lilla killen. Inte helt lätt... Eftersom han dessutom gärna vill stoppa händerna i munnen och känna på maten blir resultatet av varje måltid ganska så kladdigt. Så här såg det ut efter en liten tallrik morotspuré i veckan.

Bebishäng

Joel i sällskap av kompisarna Milo, Alex och Linnéa efter onsdagens blåsiga promenad. Mammorna mumsade i sig kaffe och (förmodligen) årets sista semlor. Undrar vad för gott vi ska kalasa på i fortsättningen..?

Två fantastiska kvällar...

... på helt olika sätt!

Innan jag kommer igång att skriva om de senaste kvällarnas händelser vill jag lägga till en liten, liten varning till er läsare. Aningen gullgull och baby-rosa-moln-lycka kan förekomma och ni som inte råkar vara Joels mormor, moster eller möjligtvis Mathilda kommer antagligen inte tycka det är så märkvärdigt heller. Fortsatt läsning sker därmed på egen risk. ;)

Jag börjar med gårdagkvällen. Efter en lång jobbdag i Stockholm kom Patrik äntligen hem till två väntande familjemedlemmar som genast tvingade ner honom hos oss i soffan. Joel hade varit grinig hela eftermiddagen men strålade förstås upp i pappas knä. Han älskar när vi sjunger sånger med rörelser till och skrattade högt då Patrik nu började sjunga och jag gjorde rörelser. En kulen natt är favoriten och sjöngs gång på gång. Joel bubblade och tjöt av skratt. Detta måste så klart filmas så mammas mobil åkte fram och vi drog igång med ännu En Kulen. Lite skakig blev filmen visade det sig eftersom kameramannen även var rörelsekvinnan men helt klart kom Joels sprudlande glädje med. Det roliga var att när vi tittade på filmen följde även Joel intresserat vad som hände på bildskärmen och lika hjärtligt som en stund tidigare skrattade han nu igen då han såg och hörde sig själv. En verkligt lyckad familjekväll hemma hos familjen Nordin/Lundgren. Gulli-gull och vad härligt rosa-moln-babylycka det är att vara förälder!

Den andra kvällen som också den var helt fantastisk fast på ett helt annat plan var i lördags. Då bestämdes det väldigt spontant att några goda vänner skulle komma över på middag på kvällen. Det fina i kråksången var att de inte bara hade med sig mat utan också lagade till den hemma hos oss. Det enda jag och Patrik behövde bidra med var kvällens dryck samt dessert. (En fullkomligt misslyckad creme bruleé men det är en helt annan historia ;)

Joel hade preppats innan gästernas ankomst med både gröt och sovstund och slog därmed på stora charmen. Efter att ha socialiserat ett bra tag och med en stund kvar innan middagen var klar gick han och jag och la oss och han somnade snabbt. Därmed kunde jag smyga upp och fick nästan i mig en hel tallrik mat innan den lilla sovstunden tydligen var över. Pigg som en mört blev han i alla fall och fortsatte glatt kvällen i sällskap av oss vuxna. Men när klockan började närma sig elva blev ögonen mindre och mindre på vårt lilla busfrö och vi gick till sängs igen. Återigen somnade han snabbt och den här gången fortsatte han sova till strax efter halv 2 på natten då gästerna precis gått hem. Nästan en helkväll för mamma och pappa att umgås med goda vänner precis som förr i tiden utan vare sig barnskrik eller blöjbyte. Helt fantastiskt det med. Dessutom fick vi sovmorgon till klockan 10 dan efter. Tack för det världens bästa och sötaste Joel. Gulli-gull baby-lyckan är total även när bebisen behagar sova!

Buskillar på besök.

Förra helgen hade vi finfint besök av mamma och pappa Ohlén och deras härliga killar Edwin och Arvin. Joel tyckte det var jättespännande med så stora grabbar att busa med. Efter Patriks goda blåbärspannkakor tog vi bullar med oss och gick till lekparken Plikta. En av många toppendagar vi haft den senaste tiden!

Vårpromenad med farfar

Igår strålade solen och vad passar då bättre än en promenad i Slottsskogen? Det var lördag och hela Göteborg hade tagit sig ut för att njuta av solskenet. I sällskap av farfar och Inga-Lill fick vi tag på ett bord på Villa Belparc och snart mumsades det på kaffe och annat gott. Joel vaknade efter sin vanliga lur i vagnen och ville upp och se sig omkring han med. Sen var det inte roligt att åka vagn hem igen. Nej, mamma fick bära sista biten för att spara på Joels hals och våra öron. Tur att vi hittat en bärsele på blocket som snart är vår...

Rulla lite grann...

Det är inte långa stunder vår lilla kille ligger still. Det flaxas och sparkas med armar och ben och tittar man bort ett ögonblick har han ganska troligt rullat över från rygg till mage. Att vaddera lägenheten för att undvika bulor kan bli vårt nästa projekt...

Joel och farmor Susanne

Joel tyckte det var väldigt trevligt att ha farmor på besök. Han var på sitt vanliga strålande humör och passade också på att visa hur duktig han är på att äta.

Efter farmor hade åkt var det dags för oss att gå till BVC. Vår bvc-sköterska Annika tyckte Joel hade vuxit väldigt mycket sen sist vilket var helt korrekt uppfattat. Vår "lilla" kille är nu 70 cm lång och väger närapå 8 och ett halvt kilo. En viktuppgång på över ett kilo på lite drygt en månad. Inte illa! Sen var det ju också sprutor som skulle tas. En extra sköterska kom in så att Joel fick båda sprutorna på en gång. Ett två tre stick och bums var vår nöjda kille inte alls glad längre. Tårarna sprutade och han skrek i högan sky. Men bara en liten stund. Efter tröstande kramar var allt bra igen och vi kunde ta oss en liten tur ner på stan.