De första stegen

Gå med stöd har Ebbe gjort länge men att ta några steg helt ut i det fria har han inte varit så sugen på. När vi pockar och lockar att han ska ta några steg emot oss har han helt enkelt sjunkit ner på knä och sedan snabbt tagit sig fram till målet glatt krypandes istället.

Men så igår, under min första lilla resa själv utan familjen sedan Ebbe föddes, precis det enda dygn jag var i Stockholm, då började ungen att gå!?!

Inte bara ett steg, Patrik var snabbt upp med mobilkameran som tur är, och 17 stapplande, hjulbenta och svajiga men ack så stolta steg tog han. 1 år, en vecka och 2 dagar gammal. 

Tankar om framtida yrke

Sopbilen kommer körande på gatan på morgonen och tömmer våra sopkärl. Ines går ut och tittar på vad som händer. Kommer in och säger nöjt: 

- Det där ska jag göra när jag blir stor!

- Köra sopbil menar du? frågar jag.

- Ja det verkar skoj! För jag vill i alla fall inte bli tjuv och polis!