En av de största skillnaderna med att vara första- och andragångsförälder tycker jag är att med Joel försökte nog jag och Patrik en hel del att hitta och skapa rutiner för Joel. Med barn nummer två vet vi att vissa rutiner och vanor kommer och går vare sig vi vill eller inte så vi liksom bara flyter med och följer Ines mönster utan att fundera så mycket på det.
Kan hända är det vår något mer avslappnade attityd som gjort att Ines vad gäller att sova följt en och samma rutin väldigt länge nu.
Dels sover hon en lång lur på förmidddagen, gärna uppåt 3-4 timmar i sträck. Efter denna långa lur brukar det bara bli en eller ett par korta sovstunder under em och kväll i mitt knä efter amning innan det är dags att somna in för natten. Då har vi båda gått och lagt oss, vi kör sista kvällsamningen i sängen, somnar och sover vidare där båda två.
Bra nätter sover hon 4-6 timmar innan det är dags att äta igen vilket är jätteskönt. Under sina utvecklingsperioder är amningsstunderna betydligt mer frekventa och när dessa nätter sammanfaller med att även Joel vaknar och lägger sig inne i vår säng där han snurrar, bökar och sparkar av sig täcket i sömnen blir min nattsömn minst sagt upphackad. Patrik får under dessa nätter lufsa in och lägga sig i Joels säng för med alla 4 i sängen blir det lite väl trångt.
Efter en ganska lång period med just sådana nätter kände vi till slut att det nog kunde vara en bra ide att träna Ines att sova i egen säng igen.
Sagt och gjort. Under några veckor har vi under eller efter Joels nattning även försökt få in en slags kvällrutin också för Ines. Hon får på sig pyjamas ammas/får ersättning och sen stänger vi in oss i sovrummet för att sjunga/vagga/vyssja henne till sömns liggandes i sin egen säng eller famnen och alltid med napp och snuttetrasa till hjälp. Japp, napp som hon vägrat förutom då hon sover i vagnen funkar numeta hur bra som helst att snutta på vid läggning, och så har vi snuttefilten som helst ska ligga och täcka större delen av ansiktet.
De allra första kvällarna kunde det ta allt från några minuter och upp till nästan en timme att få henne att somna. De gånger det tagit tid har hon oftast inte varit ledsen utan däremot legat och skrattat och sparkat med bena upp och ner som för att hindra sig själv från att somna.
Numera lägger vi henne i sängen då hon börjar smågnällig och gno sig i ögonen, ett tydligt tecken på trötthet, sen brukar det endast ta några minuter innan hon somnar skönt. Ibland vaknar hon redan efter ett par timmar och ibland blir det 5-6 timmar innan det är dags att komma över till mig och äta. Jag lyfter då över henne i sängen och där brukar vi somna om ganska snabbt båda två så där blir hon sen kvar resten av natten.
Det är hur skönt som helst att ha ett barn som gärna sover i sin egen säng. Detta funkar nämligen även på dagtid något som jag kämpade något enormt med med Joel men knappt aldrig lyckades få till. Där var det bara sovpromenader i vagnen som gällde. Det är inte klokt vad jag fick promenera med den ungen!!!
Om sova egen säng nu är en vana som kommer att hålla länge eller inte får vi se men det är väldigt skönt att få egen kvällstid tillsammans med Patrik igen och att kunna lägga sig i sängen och sova utan att först inta amningsposition.
Efter tidiga morgonamningen någon gång mellan 6 och 8 somnar Ines oftast om medans jag går upp till Joel som då brukar vara vaken. Ska han till förskolan måste Ines väckas innan 9 men är vi lediga kan hon sova vidare ända till 10 och senare vår lilla sjusovare...
När vi var på Stockholmsbesök och bodde några nätter hos mormor härom veckan gick det också bra att sova middag på madrass på golvet. :)
