söndag 6 december 2015

Pepparkaksbak


I onsdags hämtade farfar Joel på förskolan. Eftermiddagen och kvällen ägnades sedan åt att montera och dekorera ett pepparkakshus som han hade med sig. Joel och farfar gjorde ett mycket bra jobb med monteringen, dekoren kom på plats efter middagen då Patrik också var hemma.

Joel är mycket nöjd med resultatet och undrar ständigt när detta fina hus egentligen får ätas upp. Inte förrän efter jul svarar vi.
Det märkliga är att några av istapparna från taket mystiskt försvunnit under de senaste dagarna. Joel säger att det måste vara Ines som tagit dem. 





Nej se det snöar... 
Ta daa!!!

lördag 5 december 2015

6 månader och helt perfekt

Så sa vår trevliga läkare Tina om Ines när vi sågs på 6-månaders kontrollen på BVC. Ines skulle förstås vägas och mätas, de kollade att bebisreflexer vuxit bort och klämde och kände på henne. Ines var sitt vanliga strålande, nyfikna lilla jag. Den senaste utvecklingsfasen verkar ha passerat så numera är det oftast en väldigt glad liten tjej som jag spenderar dagarna tillsammans med.

En tjej som vid 6 månaders ålder är 70 cm lång och väger 7,1 kg. Som gärna har en massa olika slags ljud för sig, allt från tysta väsanden till höga skrik och långa haranger. 

En tjej som med lätthet byter leksaker mellan händerna, som ofta, ofta släpper sina leksaker ner på golvet och sen nyfiket hänger över stolskanten för att se vart de tagit vägen och som gillar att banka i bordet med höger hand.

För övrigt har vi en tjej som älskar att stoppa allt hon kommer åt i munnen, som gillar alla slags rörelsesånger, rim och ramsor som vi kan komma på och som fullkomligt avgudar sin storebror. Hela hon lyser upp då hon får syn på Joel och hon skrattar högt då han leker och pratar med henne. Tyvärr skrattar hon även vid de tillfällen då jag och Patrik anser att storebrorsan är lite väl hårdhänt eller oförsiktig med henne vilket inte alltid är så gynnsamt...
- Hon tycker det är roligt säger Joel och förstår inte alls varför vi ropar stopp!

Ines äter fortfarande mest bröstmjölk och ersättning men har också börjat få smakportioner i form av morots- och potatispuré, gröt samt burkar med kalops och fruktmos mm. I början gick det lite trögt att få in allt i munnen men det går bättre och bättre. Gapa lika stort och fint som storebror när det begav sig för honom att börja äta kan hon dock ännu inte. 




Ines hade både lite dålig mage och hade nån släng av ögoninflammation när bilderna togs men var rätt glad ändå.

Sitter själv

Ganska vingligt går det ännu, oftast blir det fällkniven, dvs Ines viker sig dubbelt framåt. Eller så faller hon sakta åt sidan eller bakåt så det gäller att bulla upp med kuddar. Men sitta själv utan stöd kan hon numera i alla fall korta stunder. 





torsdag 3 december 2015

Artig pöjk

- Joel behöver du fräsa näsan?

-Nej mamma, men tack för att du frågar. 

Älskade gullunge! 


söndag 15 november 2015

Som det kan låta

Hos oss låter det så här just nu:

Ines: - Vhääää, vhäää, vhäääää... Osv... 

Hon har hittat ett nytt väsljud som hon testar större delen av sin vakna tid. Som en liten drake som försöker spruta eld låter det ung. Om hon inte väser sticker hon ut tungan rätt ut från munnen. Mycket häftigt partytrick enligt henne själv.

Joel å sin sida slänger sig gärna med fina ord och uttryck:

- Vad heter dina KOLLEGOR?
- Jag kan inte KONCENTRERA mig då!
- Vilken TIMING!
- Kan jag få lite SÄLLSKAP tack?
- Jag är inte så FÖRTJUST i saffransbröd.

Som en mycket liten och artig farbror ungefär.




fredag 13 november 2015

Sova, sova - säng, säng, säng...

En av de största skillnaderna med att vara första- och andragångsförälder tycker jag är att med Joel försökte nog jag och Patrik en hel del att hitta och skapa rutiner för Joel. Med barn nummer två vet vi att vissa rutiner och vanor kommer och går vare sig vi vill eller inte så vi liksom bara flyter med och följer Ines mönster utan att fundera så mycket på det.

Kan hända är det vår något mer avslappnade attityd som gjort att Ines vad gäller att sova följt en och samma rutin väldigt länge nu.

Dels sover hon en lång lur på förmidddagen, gärna uppåt 3-4 timmar i sträck. Efter denna långa lur brukar det bara bli en eller ett par korta sovstunder under em och kväll i mitt knä efter amning innan det är dags att somna in för natten. Då har vi båda gått och lagt oss, vi kör sista kvällsamningen i sängen, somnar och sover vidare där båda två.

Bra nätter sover hon 4-6 timmar innan det är dags att äta igen vilket är jätteskönt. Under sina utvecklingsperioder är amningsstunderna betydligt mer frekventa och när dessa nätter sammanfaller med att även Joel vaknar och lägger sig inne i vår säng där han snurrar, bökar och sparkar av sig täcket i sömnen blir min nattsömn minst sagt upphackad. Patrik får under dessa nätter lufsa in och lägga sig i Joels säng för med alla 4 i sängen blir det lite väl trångt. 

Efter en ganska lång period med just sådana nätter kände vi till slut att det nog kunde vara en bra ide att träna Ines att sova i egen säng igen.

Sagt och gjort. Under några veckor har vi under eller efter Joels nattning även försökt få in en slags kvällrutin också för Ines. Hon får på sig pyjamas ammas/får ersättning och sen stänger vi in oss i sovrummet för att sjunga/vagga/vyssja henne till sömns liggandes i sin egen säng eller famnen och alltid med napp och snuttetrasa till hjälp. Japp, napp som hon vägrat förutom då hon sover i vagnen funkar numeta hur bra som helst att snutta på vid läggning, och så har vi snuttefilten som helst ska ligga och täcka större delen av ansiktet.
De allra första kvällarna kunde det ta allt från några minuter och upp till nästan en timme att få henne att somna. De gånger det tagit tid har hon oftast inte varit ledsen utan däremot legat och skrattat och sparkat med bena upp och ner som för att hindra sig själv från att somna.

Numera lägger vi henne i sängen då hon börjar smågnällig och gno sig i ögonen, ett tydligt tecken på trötthet, sen brukar det endast ta några minuter innan hon somnar skönt. Ibland vaknar hon redan efter ett par timmar och ibland blir det 5-6 timmar innan det är dags att komma över till mig och äta. Jag lyfter då över henne i sängen och där brukar vi somna om ganska snabbt båda två så där blir hon sen kvar resten av natten.

Det är hur skönt som helst att ha ett barn som gärna sover i sin egen säng. Detta funkar nämligen även på dagtid något som jag kämpade något enormt med med Joel men knappt aldrig lyckades få till. Där var det bara sovpromenader i vagnen som gällde. Det är inte klokt vad jag fick promenera med den ungen!!!

Om sova egen säng nu är en vana som kommer att hålla länge eller inte får vi se men det är väldigt skönt att få egen kvällstid tillsammans med Patrik igen och att kunna lägga sig i sängen och sova utan att först inta amningsposition.

Efter tidiga morgonamningen någon gång mellan 6 och 8 somnar Ines oftast om medans jag går upp till Joel som då brukar vara vaken. Ska han till förskolan måste Ines väckas innan 9 men är vi lediga kan hon sova vidare ända till 10 och senare vår lilla sjusovare... 


När vi var på Stockholmsbesök och bodde några nätter hos mormor härom veckan gick det också bra att sova middag på madrass på golvet. :)

Baka bullar med farmor

Förra veckan var Joel hemma hos farmor Susanne och bakade bullar. Jag och Ines skjutsade honom dit på måndagmorgonen efter frukost och åkte och hämtade honom efter lunch några timmar senare. 

Vi stannade kvar och lekte och fikade på världens godaste nybakta bullar. Flera påsar fick vi dessutom med oss hem så nu har vi frysen full.

Igår var det farmor som hämtade Joel på förskolan och sen var det återigen dags för bullfika men den här gången i köket här hemma.

Joel passade på att visa farmor boken med fotografier från vår vecka på Canarie öarna och Ines satt så nöjd och glad i farmors knä hela eftermiddagen. 


Lek och bus hos farmor med Patriks gamla leksaker.
Rulla lite grann... Men bara från rygg till mage. 

Farmormys. 

tisdag 3 november 2015

5 månader och ny utvecklingsfas

Ines är oftast en glad och nöjd liten tjej som vaknar varje morgon med ett stort leende på läpparna och en massa sprattel i benen. 

Sitt goda morgonhumör har hon kvar men annars är det inte många stunder på dagen då hon är helt nöjd för tillfället. Hon verkar helt enkelt vara inne i en ny utvecklingsfas. Nummer 5 i ordningen har jag läst mig till och som ger sig uttryck i att vara gnällig, klängig, mammig och med upphackad nattsömn. Hon blir ledsen så fort jag är utom synhåll eller när någon annan försöker hålla i henne. Hon tröttnar snabbt på att sitta i barnstol, babysittern och att ligga i babygymmet. Liggandes på filt på golvet rullar hon om och om igen från rygg till mage och sen ligger hon där förbaskad och frustrerad över att inte kunna rulla tillbaka igen.

Sover gör hon fortfarande bra i vagnen dagtid tack och lov men på nätterna ska hon ligga alldeles intill mig med många och täta amningsstunder. Det bökas, gnys och sparkas också en del nattetid vilket gör mig till en ganska så trött mamma för tillfället. 

Att det fantastiska höstväder som varitunder hela september och oktober slagit om och blivit till grått, mörkt och småregnigt novemberväder gör en ju inte piggare precis.

Tur då att det finns saker som piggar upp som tex en kopp kaffe, en pratstund med en av alla de trevliga grannar eller föräldralediga mammor som finns här i området, en promenad runt golfbanan med årets sommarpratare i lurarna eller en stund här hemma tillsammans med barnen då Joel säger något klokt, roligt, knasigt, gulligt eller han och Ines gör något som får en att lyfta blicken och bara vara så oändligt tacksam över lyckan att vara förälder till dessa två små under. Två små under som i vissa stunder gör en alldeles galen förstås och som verkligen sätter ens tålamod på prov... 

"Kolla brorsan nu står jag!"

"Hon ser ut som en docka!" sa Joel då jag klätt på Ines ytterkläderna en morgon. 

måndag 2 november 2015

Det här med genus...

Vi har redan märkt hos vissa av Joels killkompisar att de börjat skilja på "killigt" och "tjejigt". Vissa saker är tuffa och andra plötsligt helt ointressanta bara därför att de råkar vara rosa.

Joel är ännu så länge totalt opåverkad av sådant. Han tittar lika gärna på Frost som på sin andra favoritfilm Bilar. Han leker mer än gärna mamma- pappa- barn och kan helt och fullt gå in i lekens alla olika roller oavsett kön. Han leker med tåg, bilar, dockor och My little Pony. Han äger inga leksakspistoler och verkar ännu så länge ointresserad av vapen och svärd men han har en Frost-prinsesskrona som han är jättestolt över.

Igår lekte han "Frost" tillsammans med sin kompis Selma och de var då båda Elsa och hade magiska krafter.

Jag vill inte tvinga Joel till att vara någon annan än den han är eller styra honom allt för mycket i hans val av lekar och leksaker. (Både jag och Patrik är dock av uppfattningen att leksaksvapen samt våldsamma filmer och spel kan vänta länge, länge innan de kommer in i vårt hem.) 
Men jag hoppas kunna ge Joel styrkan och modet att våga fortsätta leka med sina tjejkompisar likväl som med sina killkompisar. Jag hoppas han fortsätter att känna sig fin med nagellack på fingrar och tår och att han väljer rosa som sin favoritfärg oavsett om vissa anser det vara en tjejfärg. Jag hoppas han fortsätter vara både mamma, prinsessa, doktor, pappa, patient och lillasyster när han leker sina rollekar. Jag hoppas att hans fantasi får vara gränslös och att ingen annan ska tala om för honom vad som är rätt eller fel att göra eller ha på sig bara för att han är pojke.

Filmtårar...

Som så många andra barn har Joel hakat på Frost-tåget. Det vill säga även han har blivit ett stort fan av Disneyfilmen Frost.



Joel har tittat på filmen tillsammans med mig eller Patrik flera gånger. (Främst på helgmorgnar då en av oss får ligga kvar i sängen och dra sig eller förhoppningsvis sova vidare en stund och en går upp och lägger sig i soffan och tittar på film med morgonpigg Joel.)

Häromkvällen satt dock Joel för en stund själv i soffan på nedervåningen och tittade på filmen medan jag och Patrik fixade med middagsmaten.

Plötsligt hör vi hur Joel sitter och snyftar. Med stora tårar rinnande nerför kinderna kryper han upp i mitt knä när jag skyndar till honom och utbrister: Jag känner mig lite ledsen!!! 
Sen borrar han in ansiktet mot min axel och gråter stilla medan jag klappar, kramar och tröstar.

Scenen som berört honom så är alldeles i slutet av filmen då prinsessan Anna som håller på att frysas till is räddar sin syster Elsa genom en äkta kärlekshandling.

Jag blir alldeles rörd då jag tänker på hur just detta får vår fina och känsliga kille till tårar...

Joel har tittat på filmen igen efter detta och vid precis samma scen kommer tårarna, han kryper upp i mitt knä och säger återigen att han känner sig lite ledsen.

Vad annat kan man göra än att älska denna underbara kille så mycket att det nästan gör ont. 







torsdag 29 oktober 2015

Första febern

I går var det åter dags för BVC-besök och 5-månadersvaccinering stod på schemat. Ines skrek högt efter sticken men hämtade sig rätt snabbt och efter amning somnade hon gott i vagnen.

Värre var det några timmar senare under kvällen då hon blev varm och febrig och grät så fort jag eller Patrik inte gick omkring och bar henne i famnen. En alvedon fick till slut plockas fram och efter en god natts sömn hade vi vår vanliga glada och nöjda tjej tillbaka igen.

Febrig och inte alls nöjd liten Ines.

Halloween-fin

Idag var det spökfest på Joels förskola. Därav morgonens mundering. Ines var förstås också med på ett hörn. 



-Buu!!!

Mina två små älsklingsspöken!

Rulla från rygg till mage

Länge har hon tränat och mycket frustration har det blivit under försöken, men idag gick det. Ganska precis 5 månader gammal vände sig Ines för första gången från rygg till mage helt själv. Bra jobbat älskade gullunge!



Efter några vändningar på mattan var det också roligt att få komma upp och sitta i brorsans gamla Bumbostol.



Joel hade kompisen Alvin på besök. En av deras favoritlekar är att leka doktor och patient. Då ska böckerna fram för att de ska kunna ta reda på vilken sjukdom som den stackars patienten drabbats av. 

Joel och Alvin som leker och leker och leker. 

fredag 23 oktober 2015

Söt, sötare, Ines

Underbara unge!







Vi testar smakportion och hoppgunga

Ines är snart 5 månader gammal vilket betyder att det börjar bli dags för nya utmaningar i livet.

Igår var den första regniga dagen på mycket länge. En innesittardag perfekt för att testa något nytt. Därför blev det  premiär både för att gunga hoppgunga och att äta sin allra första smakportion. 

Båda funkade bra i måttliga mängder. Gunga gjorde vi när Joel var på förskolan men när det kom till att testa första smakportionen var hela familjen samlad runt middagsbordet. Den duktiga storebrodern var förstås med och hjälpte till att mata morotspuré. Ines tog det hela med ro, hon vispade runt med sin lilla tunga, grimaserade en hel del och lika mycket som kom in åkte nog ut igen men överlag verkade hon faktiskt rätt nöjd.

Gunga lite grann...

Ganska gott men kladdigt...

onsdag 21 oktober 2015

Familjen

Går igenom bilder på mobilen och hittade denna.


Är så stolt och glad över min fina lilla familj! 

Bada balja

När vi plötsligt kommer på att nu var det nog ett tag sen sist, eller när Ines bjuder på en så kallad bajskatastrof, då ser vi till att Ines får bada balja. Hon är dock inte helt övertygad om att detta är en bra ide' ännu. Oftast ser hon väldigt förvånad ut när vi sänker ner henne i baljan. Förvåningen brukar sen förr eller senare övergå i ilskna skrik och badstunden blir därför oftast väldigt kortvarig.

Men inte den gången mormor var här och  hjälpte till vid badandet förstås. Då var det en mycket glad och förnöjd tjej som skvalpade runt i baljan, som gick till plötslig attack mot Bamses badbok och som log stort mot kameran i sitt gröna badlakan. 



söndag 18 oktober 2015

Att vara barn nummer två...

När Joel var liten dokumenterades varje händelse, utvecklingssteg och ny färdighet noga. Med stackars barn nummer två är det lite annorlunda. Ines liksom bara hänger med i resten av familjelivet och plötsligt inser man att just ja, nu har hon lärt sig något nytt. När 17 hände detta?!? 

Sedan ett par veckor sitter hon tex i barnstol och följer glatt och nyfiket vad vi andra gör i köket eller vid matbordet. 




Med Joel gick vi på en massa aktiviteter så som babymassage, babysim och babyrytmik. 

Med Ines går vi på, ja barnvagnspromenader och så hänger ju hon med till förskolan och hem till Joels alla kompisar vilket kan vara nog så spännande.

I onsdags såg jag i alla fall till att anmäla oss och gå till Nödinge kyrkas babyrytmik. Det blev till en väldigt mysig halvtimme som spenderades runt en färgglad matta med en massa andra små kompisar. Ines var supernöjd och glad hela tiden och väldigt nyfiken på bebisarna runt omkring. Nästa vecka går vi dit igen och kanske jag till och med då kommer ihåg att ta en liten bild. =)

Så länge kommer en bild på Ines från i förmiddags då hon alldeles uttröttad somnade i sitt babygym.

Kompisar från förr.

Oktober är en månad full av barnkalas. Varje helg har det kalasats och denna var förstås inget undantag. Igår var det Joels lille kompis Edith som skulle firas på Lekstan i Sisjön.

Där var förstås en hel massa barn och hur mycket roligt som helst att göra. Så efter två timmars springande, hoppande och klättrade var det ett trött gäng som samlades för utdelning av godispåse och hemgång.

Och tänk, äntligen kunde vi få delar av kalasgänget att sitta still så pass länge att vi fick till en gruppbild. Så här har vi dem nu, 5 små vänner som hängt ihop ända sedan tiden i magen. Jag blir alldeles varm i hjärtat av att se dem tillsammans. 

Låt mig presentera:
Oskar, Joel, Love, Edith och Linnea.