Kryper och klättrar.

Ines 9 månader kryper, klättrar och nästan står.

Ines har kämpat och kämpat för att komma igång med krypningen. Från sittande tog hon sig lätt upp på alla fyra men där tog det liksom stopp. Hon gungade, förde överkroppen fram mot armarna eller sköt hela rumpan upp i vädret och blev istället stående på händer och fötter men knäna flyttades liksom aldrig framåt.

Detta var en väldigt frustrerande period, även nattetid övades det och flera gånger fick vi lägga ner en gråtandes Ines i sängen efter att hon vaknat till över att plötsligt stå på alla fyra.

Så småningom började hon backa när hon låg på golvet, först liggandes på mage och sen även från knästående och sen plötsligt, för någon vecka sen kröp hon. Till en början bara några få krypsteg i taget och sen snabbt upp till sittande igen. Men snart blev sträckorna längre och nu tar hon sig med lätthet över trösklar och från rum till rum. 

En grind vid trappan på övervåningen blev snabbt nödvändigt att få upp.

Trappsteget på nedervåningen nöjde sig Ines till en början med att bara sitta nedanför och banka med händerna eller leksaker på. 

Nu är det dock slut på lugnet här hemma. Plötsligt idag började Ines resa sig mot trappen och verkar väldigt sugen på att klättra vidare uppför. Detta klarar hon inte riktigt ännu men en grind även till nedervåningen är nog något vi bör införskaffa väldigt snart...

En liten Ines på upptäcktsfärd.

Att krypa är väl ingen konst...

Hej hej, titta vad jag kan!

Och så upp på båda fötter så här...

Åh nej, jag tappar balansen!!!

Ingen fara, upp igen bara.

Så där ja, nu ska vi se... Upp och stå och banka, banka!

Våra små charmtroll

Hur mycket kärlek ryms i ett mamma-hjärta?!? Joel och Ines är två otroligt charmiga, roliga, mysiga och busiga små varelser. Men de kan också vara trötta, gnälliga, hindra en från att sova och verkligen testa ens tålamod. Precis så som barn är mest med andra ord. 

Så efter nästan två hela veckor hemma med dem pga Joels feber, två veckor då vi knappt kunde gå ut för Joel var så trött. Då var det väldigt skönt att igår bara vara jag en stund efter jag lämnat Joel på förskolan och Ines sov sin förmiddagslur i vagnen. Det kan jag allt erkänna. ;)

Busiga charmtroll var det här! Och en glad men trött mamma. 

Liten sjukling

För bara ett par veckor sedan fick Joel 40 graders feber en måndag och var sen febrig och förkyld i flera dagar. 

Två veckor fick han vara frisk och gå på förskolan men i torsdags kväll var det färdigt igen. Plötsligt tappade han all energi, blev varm och fick på nytt hög feber. Febern har hållit i sig sedan dess och hosta och snuva har förstås följt med. Joel har haft humöret uppe hela helgen då mormor och morfar varit här. De åkte hem igår och efter avskedet somnade Joel i soffan. Han är trött, vill knappt äta eller dricka och börjar bli en väldigt blek och tunn version av sitt vanliga dag.

Vi har fått snö igen och det är återigen riktigt soligt och fint ute. Joel var feberfri sedan igår kväll så idag tog jag med honom ut för första gången sedan innan helgen. Det blev några åk i pulkabacken med kompisarna Alvin, Walter och Axel. Ines sov i vagnen. 

Joel hostade, näsan rann och ganska snart sa en orkeslös liten kille att han ville hem och dricka varm o'boy istället. Så vi gick hem, jag fick truga i honom lite mellis och sen var det en väldigt trött Joel som återigen somnade på soffan. Fy vad det känns tråkigt och olustigt när ens små är sjuka.

Ines har hittills klarat sig från feber som tur är men hostar och snorar en hel del hon med. Hennes aptit är det dock inget fel på. I morgon ska vi till BVC och jag kan tänka mig att hon gått upp en hel del sedan sist... 

Vår älskade lille sjukling. Nu får det vara slut på bacillusker för en lång tid framöver!

Att vara någons idol...

... är i det här fallet samma sak som att vara någons storebror. Ines skiner upp som en liten sol så fort hon ser Joel och där han är, där vill hon också vara. Än så länge tycker Joel mest att det är ganska roligt när lillasyster följer honom i hasorna men jag kan tänka mig att den dagen kommer då han hellre vill vara ifred. 

Häromdagen bad han mig faktiskt att stänga toalettdörren. Han kunde nämligen inte koncentrera sig. Fullt förståeligt faktiskt...

- Mamma, stäng dörren! Jag kan inte koncentrera mig!!!

- Vad gör brorsan nu då?

- Jag vill också vara med!

Ganska mysigt med syskon ändå, tror jag nog att de tycker båda två. 

Ines 8 månader

Ines 8 månader är ett riktigt litet bustroll.

Hon är 73 cm lång och väger 8,6 kg. 

 

Hon älskar numera all typ av mat och har hoppat upp en halv viktkurva sedan senaste vägningen. Det går hur bra som helst att mata henne. Numera gapar hon som en liten fågelunge precis som brorsan men det bästa tycker Ines, är nog att plocka i sig små bitar av smörgås, frukt, pasta eller pannkaka helt själv. Detta gör hon med ett perfekt litet pincettgrepp. 

Ines tittar upp mot taket när vi frågar efter lampan, hon kan klappa händer, vinkar ibland genom att böja fingrarna och favoritsysselsättningen förutom att följa brorsan i hasorna är att sitta och plocka med leksaker och gärna stoppa dem i varandra. Vifta med en 

strumpa i handen är också fruktansvärt roligt. 

Ines pratar mycket, det är mama, papa, vava, momo och baba i långa haranger dagarna i ända.

Oftast är hon väldigt glad och nöjd och kan sitta långa stunder på mattan och plocka med sina saker eller swisha runt i sin gåstol. Blir hon trött eller hungrig visar hon det tydligt genom att gnälla och vilja komma upp i knät.

Hon tycker mycket om musik. Skrattar och ler, gungar med överkroppen eller bankar med ena handen mot benet så fort vi spelar någon låt. 

Hon har börjat krypa så smått även om det mest är baklänges. Hon snurrar, vänder och vrider sig åt alla håll och kan lätt ta sug från liggande till sittande alldeles själv så nu har vi fått flytta ner botten i spjälsängen.

Fredagen den 12 feb blev det sista gången jag försökte mig på en morgonamning. Efter att ha blivit biten 3 gånger i rad förstod jag att Ines ansåg att nu var det slutammat. 

Känns både lite skönt och lite jobbigt. Vår lilla bebis är ingen liten bebis längre. Nu vill jag återigen bara stanna tiden för det går så fruktansvärt fort... 

                       - Titt ut!!! 

Orden jag aldrig ska glömma...

- Mamma vet du hur mycket jag älskar dig?

- Nej.

- Från månen och till vattenkällan!

Det ryms så mycket kärlek i vår underbara kille och jag är så glad över att vara hans mamma. 

Eller inte...

I helgen hade vi besök av hela härliga familjen Hjerpe. Detta ledde förstås till att Ines fick flytta in i sovrummet igen och tänk, där har hon blivit kvar.

Att kunna småprata med Patrik vid sänggående, titta på tv i sängen eller ha lampan tänd och kunna läsa (som om vi någonsin skulle orka med det nån kväll ;) får vänta. Ines sover faktiskt bättre inne hos oss och framför allt är det väldigt skönt att slippa springa fram och tillbaka mellan rummen. Dessutom är det väldigt mysigt att höra hennes små snusningar i sängen bredvid...

Sova egen säng, sova eget rum...

När nu Ines börjat sova i egen säng hela natten kände vi att steget till att sova i eget rum inte var så långt. Sagt och gjort,  en vecka efter projekt sluta nattamma påbörjades projekt sova i eget rum. Under en helg fixades och röjdes det i lillerummet, dvs Ines blivande rum som fungerat lite som gästrum/skräprum. Spjälsängen bars in och resultatet blev riktigt mysigt. Eftersom den stora sängen fortfarande får stå kvar kommer det även i fortsättningen att kunna fungera som gästrum. 

Första natten i nya rummet vaknade Ines nästan en gång i timmen. Om det var den nya miljön, avsaknaden av mina och Patriks små snarkningar eller förkylning som störde nattsömnen är svårt att veta. När halva natten gått tog jag mitt täcke och kudde och la mig på gästsängen för då var jag trött på springandet mellan rummen. Andra natten gick lite bättre men även då bytte jag till Ines sovrum nån gång frampå småtimmarna. Men tredje natten kunde jag faktiskt ligga kvar i egna sängen hela natten. Några turer fram och tillbaka blev det förstås när Ines hostade, tappade nappen etc men ganska snabbt somnade hon om igen.

Ines som förr nästan alltid vaknade och ville äta redan vid 11-12 när jag och Patrik gick och la oss, hur tysta vi än tyckte att vi var så väcktes hon, sover nu till 2 eller tom framåt 4 eller 5 på morgonen innan hon vaknar och gapskrikande talar om att hon 

vill ha sin vällingflaska. Problemet är att hon inte alltid somnar om efter matintag utan tvärtom ligger pigg och klarvaken. Hon skrattar, drar ut nappen och dunkar den mot spjälorna i sängen eller försöker slänga den på golvet. Väldigt charmigt och gulligt men inte så önskvärt kl. 04.23 en morgon då man bara vill slänga sig själv ner i sängen igen och sova vidare. Tyvärr har Ines då kunnat vara vaken både en och två timmar i sträck innan hon så småningom äntligen somnar om.

Ta daa, Ines rum!