Sen var det ju en sak till...

Om allt går som det ska är det faktiskt så att Joel ska bli storebror om några månader. En mycket, mycket efterlängtad liten bebis sprattlar just nu runt i min mage.

Joel ser fram emot bebisens ankomst med stor entusiasm och är glad över att bli storebror. Han pratar och sjunger ofta för bebisen i magen och kommer då och då med namnförslag. Blixten, Joel och " typ Alfons eller nåt" är några av namnen på hans lista. 

Jag är nu gravid i vecka 25 och magen växer alltmer för varje vecka som går. Gissa om vi längtar till månadsskiftet maj-juni då bebisen beräknas komma... 

En lycklig blivande två-barnsmamma och en stolt och glad blivande storebror.

Hej, hej bebisen det är storebror Joel som pratar med dig! 

Sportlov

Förra veckan hade vi mormor, moster och Wilhelm på besök hemma i Nödinge. Igår lämnade vi tillsammans med mormor ett soligt och vårigt Göteborg och tog tåget upp till ett vintrigt Stockholm för några dagars sportlovsfirande.

Idag har Joel pulsat och lekt i snön, åkt stjärtlapp och druckit varm choklad på mysiga Långbro värdshus. (Han blev så kissnödig i parken så vi blev helt enkelt tvungna att bege oss dit. Som tur var satt mormor på bussen från jobbet och det blev perfekt att mötas upp för fika. :)

Nu har vi handlat och påbörjat middagsmaten och bara väntar på morbror Johan som ska komma på middag. 

Efter mormors goda pastasås med räkor byggdes det tåg och lästes saga med "borbror Johan." Fast först var det lite "ploblem med tågbygget" sa Joel så mormor fick komma och hjälpa killarna lite. ;)

Att köpa

Joel har, precis som pappa Åberg, skrivit en kom-ihåg-lista. Banan, äpplen och plommon ska vi komma ihåg att köpa idag. 

Det här med hämtning

Oftast går det bra både att lämna och hämta Joel på förskolan. Han är glad när vi går dit och lika glad när vi går därifrån. Men att ta sig hem kan ta lite olika tid. Ibland ska han visa saker inne på avdelningen, ibland stanna till och hoppa några gånger från en klättertrappa och ner på en madrass. Då och då hinner vi ända ut i hallen innan vi sinkas av olika påklädningsprocedurer eller att han åker omkring på de små pallar med hjul som finns där. Oftast är det den korta promenaden hem som tar den allra längsta tiden då det ska balanseras på murar, klättras upp på stenar, hoppas i diverse vattenpölar etc. Men häromdagen var det en ny anledning, det skulle showas! Scenkläder åkte på och Bamsesången framfördes. 

Den trötta mamman hade inte mycket annat att göra än att snällt sitta ned och agera publik.

Hur jag till slut fick med min lilla estradör hem minns jag inte riktigt men det är inte helt otroligt att det kan ha skett med hjälp av en muta av något slag... 

Heja Bamse...

Publiken skulle oxå fotas.

(Sittandes på trappan det så ofta måste hoppas ifrån.)