Oftast går det bra både att lämna och hämta Joel på förskolan. Han är glad när vi går dit och lika glad när vi går därifrån. Men att ta sig hem kan ta lite olika tid. Ibland ska han visa saker inne på avdelningen, ibland stanna till och hoppa några gånger från en klättertrappa och ner på en madrass. Då och då hinner vi ända ut i hallen innan vi sinkas av olika påklädningsprocedurer eller att han åker omkring på de små pallar med hjul som finns där. Oftast är det den korta promenaden hem som tar den allra längsta tiden då det ska balanseras på murar, klättras upp på stenar, hoppas i diverse vattenpölar etc. Men häromdagen var det en ny anledning, det skulle showas! Scenkläder åkte på och Bamsesången framfördes.
Den trötta mamman hade inte mycket annat att göra än att snällt sitta ned och agera publik.
Hur jag till slut fick med min lilla estradör hem minns jag inte riktigt men det är inte helt otroligt att det kan ha skett med hjälp av en muta av något slag...
Heja Bamse...
Publiken skulle oxå fotas.
(Sittandes på trappan det så ofta måste hoppas ifrån.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar