Så gammal har hon hunnit bli, vår fina Ines. Så hur är hon och hur har den första tiden tillsammans med henne varit?
Jo, Ines är oftast en väldigt nöjd liten tjej som verkligen tycker om det här med att äta och sova. Gärna långa stunder i taget vad gäller båda sakerna. Detta är rena motsatsen till hur det var med Joel när han var liten.
Flera nätter har vi fått sova sammanhängande i 4-5, ja en gång tom 6 h i följd?!? Ammar gör Ines gärna men rinner inte mjölken till direkt eller om mamman inte fått till riktigt så bra amningsposition som önskas blir hon mycket arg. Antingen skriker hon då sitt hungerskrik i högan sky eller så buffar hon vildsint med huvudet och bökar runt bröstet som ett argsint litet djur. Men så snart hon hittat greppet är amningsstunderna väldigt mysiga. Då ligger hon nöjt och tittar upp mot mig med ögon som verkar innehålla all världens visdom.
Sover gör hon inte bara länge utan alltsom oftast även självständigt. Det kan vara i sängen, vagnen eller babysittern etc. Även detta är precis tvärtom jämfört med Joel. Han ville helst sova alldeles nära, helst på mig. Så fort jag försökte lägga honom ifrån mig vaknade han och det var bara att lyfta upp honom igen. Därför känns det så märkligt att Ines kan ligga och sova själv. Att jag kan lägga henne ifrån mig eller att hon kan somna helt själv och utan skrik. Men det är också väldigt skönt förstås, speciellt som vi har en storebror här hemma som behöver mycket uppmärksamhet och egna stunder med sin mamma.
Joel tycker verkligen om sin lillasyster, eller "min bebis" som han säger. Han är mycket stolt då hon är med till förskolan tex och han kramar, klappar och pussar ofta på henne. Han hjälper gärna till med att hämta napp, sätta på speldosan i sängen, ge henne D-droppar mm. Men när hon bajsat eller kräkts håller han sig helst borta.
En bättre och finare storebror går inte att hitta men nog märks det att lillasysters ankomst påverkar livet för vår älsklingsgrabb. Känslorna sitter verkligen utanpå kroppen och minsta motgång, som att komma upp från kvällsbadet, avsluta lekstunden hos en kompis eller att inte få spruta ner precis hela tallriken med ketchup kan få enorma utbrott med stora krokodiltårar som följd. Då gäller det som förälder att behålla lugnet och sakta närma sig den gråtande och sparkande lilla varelsen som kastat sig ner på golvet och med enormt mycket tålamod och kärlek lirka och locka för att få honom glad igen. Allting tar också en väldig tid numera. Att äta, klä sig eller komma i säng om kvällen kan ta evigheter då det mesta först ska göras precis tvärtom mot vad vi föräldrar vill eller ber honom om att göra. Nattningen vill han helst att jag ska göra vilket oftast funkar men ibland krockar med Ines kvällsamning...
Att vara själv hemma med båda barnen och ändå komma iväg i tid till förskolan om morgnarna är en utmaning men vi börjar hitta rutiner som får det att funka. Joel går tis-tors mellan kl 9 och 14 fram till Patriks semester börjar om ett par veckor. Jag ser fram emot att få ledig tid ihop hela familjen, att göra utflykter tillsammans och förhoppningsvis kunna njuta av sol och bad i sjöboden.
En tjej som gillar att sova...
Men trivs också med att vara vaken och bara ligga och titta.
Storebrorsan visar bilder och berättar om lillasyster för kompisarna på förskolan.
