tisdag 26 januari 2016

Uppföljning projekt sluta nattamma

I helgen påbörjade som sagt jag och Patrik projekt sluta nattamma. Ines svarade med att gå in i ny utvecklingsfas, dvs hon har väldiga humörsvängningar, blir frustrerad och arg som ett åskmoln när saker inte går som hon vill. Dessutom har nu även hon drabbats av den hemska hosta som vandrat runt hos alla oss familjemedlemmar sedan början på december. 
Förutom att hon blir arg vid läggning så att man får vyssja och vagga en stund innan hon somnar har hon helt accepterat att nattmålet bytts ut till en flaska välling och att det sen är sova vidare i egen säng som gäller. Återigen efter en stunds vyssjande och vaggande. 

Men, den hemska hostan ställer till det för oss. Gång på gång hostar Ines så hon tappar nappen och väcks. Hon är så slut stackaren och blir så arg, nästan hysterisk nattetid över sin avbrutna sömn. Patrik sov knappt något under helgen då han hade ansvaret och nu när veckan dragit igång och han jobbar igen är det jag som tagit över. Patrik sover nere på soffan i vardagsrummet för att iaf få några timmars sömn men är den som snabbt fixar och kommer upp med nattvällingen när det är dax.

Igår var jag helt slut. Jag och barnen höll oss inne och tog det lugnt hela dagen. När Ines sov middag på förmiddagen sa jag till Joel att jag behövde vila lite i soffan och att han då kunde titta på en film eller något. Såklart, sa Joel. Pappa har ju redan sagt att jag ska hjälpa dig ganska mycket idag. 

Han var så duktig och snäll hela dagen den lilla gullungen. På kvällen tyckte vi han började bli varm och glansig på ögonen och vid läggdags hade han nästan 40 graders feber stackaren. Att han därmed också vaknat flera gånger inatt gör att jag just nu mest går att likna vid en urvriden trasa. Tur då att hjälp finns till hands genom underbara farmor som kommit hit. Hon pysslar just nu om Joel, jag har precis fått Ines att sova och ska nu passa på att vila lite själv. Hoppas, hoppas, hoppas att den eländiga hostan ger med sig och att vi alla får sova i alla fall några fler timmar inatt...

lördag 23 januari 2016

7 månader



Vad denna fantastiska lilla tjej inte vet är att jag och Patrik beslutat att nu är det slutammat nattetid.

Utvecklingsfaser, tänder och julens bortavistelse har gjort att Ines vaknar ofta och för att somna om då ska amma en skvätt och detta sker många, många gånger per natt. Sedan ska hon ligga kvar bredvid mig alldeles nära med resultat att min sömn är minst sagt upphackad. 
Men nu ska det bli slut med det. Sova i egna sängen hela natten är det som gäller och vaknar hon och är hungrig får det bli en flaska välling. 
Vi testade detta nya koncept för första gången natten till lördag. Joel sov då hos farmor, jag i Joels säng och Patrik skötte Ines helt på egen hand. Det blev skrik och en första flaska redan vid 12-tiden på natten. Två gånger till vaknade Ines och Patrik fick bära och vyssja henne till sömns innan det var dags för ny flaska klockan 6 på morgonen. Sen somnade lilla fröken om och sov till strax innan 8. Ett klart godkänt resultat för att vara första natten. Håller tummarna för att det går ännu smidigare inatt då tanken är att jag ska sova kvar hos vännen Hanna i stan efter hennes födelsedagsmiddag. 

Vackra vita vinterland

De senaste veckorna har vi haft fantastiskt vinterväder med massor av snö och kalla, klara och soliga dagar.

Med andra ord har vi fått många chanser till pulkaåkning, lek och bus med kompisarna i snödrivorna.



Uppläxad av 4-årig miljöaktivist

Härom morgonen utropade en bestört Joel från badrummet:

- Mamma är det du som varit på toaletten och inte släckt lampan?!?

- Glömde jag släcka, oj då! svarade jag.

Joel fortsatte förargat:
- Men mamma, vi måste spara på energi. Vi har ju pratat om det här!!!

Han fortsatte sen muttra över sin slarviga och energislösande mamma under hela sitt toalettbesök men lovade att påminna mig i fortsättningen. 

(Till mitt försvar får jag tillägga att jag alltid brukar släcka efter mig men att jag den här gången blivit utropad innan jag var färdig med morgonens toslettbestyr. ;)

"Men mamma, vi har ju pratat om det här!!!"

torsdag 14 januari 2016

Jul, nyår, dop och Disney on Ice.

En  sammanfattning och bildkavalkad av de senaste veckornas firande av jul, nyår, morbror Johans födelsedag, Ines dop och 25-årsjubileet av Disney on Ice kommer här.
              
Vi har haft en helt fantastisk julledighet tillsammans med familj och vänner.
Julafton firades hemma hos oss i Nödinge med hela härliga familjen Lundgren. Sammanlagt 12 vuxna, två barn och så förstås tomten som kom på besök. Med sig hade han bla Joels allra mest önskade julklapp, ett par skidor. 


Juldagens morgon startade lugnt med att båda barnen satt i pyjamas och lekte med alla fina saker de fått. Enligt traditionen följdes detta av lutfisksmiddag och fruktsallad hos farmor Susanne och Stig. Joel passade på att stanna kvar över natten vilket gav två trötta föräldrar en mycket välbehövlig sovmorgon på annandagen. Ines hade hållt oss vakna till 02.30 natten till julafton men denna gång passade som tur var även hon på att sova hela långa natten med endast några uppehåll för matintag.

Under mellandagarna testade Joel sin skidmundering och han och Selma fick  till bådas stora glädje krascha och knapra i sig vårt pepparkakshus.

Ett par dar innan nyårsafton trängde vi in oss själva och en hel del packning i bilen och körde till Stockholm. Joel sov denna gång ett par nätter själv hos mormor där han släpptes av på vägen innan vi andra tre åkte vidare in mot Vasastan till moster Sofa, Andreas och lille Wilhelm.

På nyårsafton strålade hela familjen Nordin samman hemma hos Johan och Maria. Vi fikade, bytte julklappar och firade Johans födelsedag. Sedan väntade ett härligt nyårsfirande hos Sofia och Andreas med god mat, lekar, spel och tomtebloss. 
Födelsedagsfika på Tomtebogatan. 

                    Bästa firandet!

Lördagen den 2 januari 2016 döptes vår Ines Lovisa Sofia i Brännkyrka kyrka. Trots att hon knappt sovit middag innan var Ines glad och nöjd under hela dopet. Det var bara när prästen skulle hålla henne en stund som hon protesterade lite. 
Joel och hans vänner Anna och Line bildade en fantastiskt fin liten barnkör och sjöng tillsammans låten "Jag sitter på ett berg." Efteråt bjöds det på Patriks väldigt goda gulaschsoppa med bröd, kaffe och kakor i församlingshemmet. På kvällen hamnade både vår familj och familjen Berggren hos Näslundarna där vi slog till med Pizzakväll. Joel och Anna förkunnade glatt att de gift sig och pussades så sött.

Så duktiga och modiga barn och så Ines faddrar, Johan och Maria.

Nästa dag fick Ines ha det lugnt och skönt hos mormor och jag och Patrik tog lite egentid med vår stora kille. Biljetter till  Disney on Ice i Globen hade Joel fått i julklapp och nu var det dags. Det bästa var popcornen och sista delen av showen då Olof, Elsa, Anna, Hans och Kristoffer från Frost var med.

Jag vet inte riktigt vad jag och Patrik gjorde för fel men nästa år säger Joel att han och mormor ska gå istället. Patrik ska dock köra dem dit och betala biljetterna säger han. ;)


Efter dessa fullständigt fullspäckade dagar var det väldigt skönt att komma hem till Nödinge igen. Dit kom till slut också snön så julledigheten avslutades med några härliga dagar i pulkabacken samt premiärtur för Joel på de fina slalomskidor han fick av tomten i julklapp. 


                 God fortsättning!
 







Konsonantljud och andra färdigheter.


Igår var det dags för BVC-besök igen. Ines njöt av uppmärksamheten från vår snälla sköterska Anne-Katrin och hade nog gärna hängt kvar där hela dagen om hon fått.

Hon växer precis som hon ska och är i dagsläget 71,2 cm lång och väger 7840 g.

På frågan om Ines börjat använda sig av några konsonantljud ännu då hon jollrar sa jag att förutom lite "mamama" då hon ska läggas om kvällarna ibland så har hon inte börjat med detta.

Ines tyckte visst att det var dags att ändra på detta för redan samma kväll och under hela dagen idag har hon inte gjort annat än låtit "mamama, bababa, vovovo".

Andra färdigheter är att hon liksom hoppar upp och ner på rumpan då hon sitter och att hon häver sig fram och hänger på armarna som att hon skulle vara på gång att börja krypa. 

Balansen är mycket bättre, hon sitter stadigt utan stöd och kan med lätthet sträcka sig långt åt sidorna eller framåt för att gripa efter leksaker och sen räta upp överkroppen till sittande ställning igen.

Hon tycker mycket om att sitta på en matta på golvet omgiven av leksaker som hon plockar med. Det är precis vad hon gör nu i skrivande stund.

Ines är mycket förtjust i att vifta framför sig med klädesplagg och trasor hon får tag i, hon gillar när vi bygger torn tillsammans som hon sen raserar och att läsa/klappa på sidorna i pekböcker.

Hon kan banka med ena handen i bordet och är på gång att kunna klappa händerna. Vid ett fåtal tillfällen har hon skakat på huvudet.

Hon tränar sitt pincettgrepp genom att försöka stoppa i sig små, små bitar av bröd, pasta, frukt etc och är överlag väldigt matglad numera. Plötsligt går tom även fruktpureer hem.

Fortfarande stoppas förstås alla typer av saker in i munnen för att sedan slängas i golvet. Och det finns ännu inget som får henne på gladare humör än sånger med rörelser eller då vi spelar musik.

Sådan är hon vår Ines, 7,5 månader gammal.


Sitta med sällskap på golvet är fantastiskt kul. Här med kusin Wilhelm som är fasligt förtjust i sin lille släkting.

torsdag 7 januari 2016

Tandsprickning

Kanske var det så som vi misstänkte att den dåliga mage Ines dragit sig med under flera veckors tid (i princip hela december) helt enkelt hade med tänderna att göra. På juldagen lyckades jag nämligen känna att en liten, liten tand börjat spricka igenom i underkäken. Kändes gjorde det också ett par gånger under amningen samma dag när Ines lyckades nypa till ordentligt i bröstet. 

Som tur är har magen stabiliserat sig och Ines äter mer och mer riktig mat. Nu vid 7 månaders ålder äter hon både morgongröt, olika typer av barnmatsburkar till lunch eller middag och dricker välling. Fruktpureer går dock inte alls hem. Ammar dagtid gör vi mest som mellanmål men sena kvällsamningen, natten och den tidiga morgonamningen har vi kvar. 

Den första lilla tanden som tittade fram följdes bara någon dag senare av en till så nu har Ines två söta små risgryn i underkäken.

Här testas kaninmössan Ines fick i julklapp.