Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Just den här midsommarhelgen var planerad månader i förväg. Tillsammans med goda vänner på besök från Stockholm och Uppsala skulle Joels första midsommarafton firas som sig bör med sillunch, jordgubbstårta och dans runt stången ute på Orust. Vännerna med familj hade bokat in sig på Stockens camping och vi skulle husera i sjöboden. Men, så blev ju Joel sjuk. Och, han hann liksom inte bli frisk. Tvärtom mot vad vi hade hoppats på gick febern upp igen och eftersom Joel inte velat äta och knappt dricka något under nästan en veckas tid var det han och jag som på midsommaraftons morgon åkte in till Östra sjukhusets barnakut för att kolla upp honom ordentligt. Vid det laget hade han även smittat ner sin pappa som låg däckad hemma med hög feber och värk i kropp och hals.

Joels prover visade återigen på elakt, dumt, segt virus och isglass och ipren ordinerades som medicin. Resten av midsommarhelgen spenderades hemma i ett folktomt Göteborg. Det har varit fruktansvärt jobbigt att se vår lilla kille så trött och orkeslös. Han som brukar fara (krypa) runt som ett litet yrväder och vara på ett strålande humör. Några trötta leenden är det enda han orkat bjuda på och helst har han bara suttit helt stilla i vår famn. Tills igår då det faktiskt började vända på riktigt, Joels matlust har sakta kommit tillbaka och nu är det riktig fart på honom igen. Han kryper runt i lägenheten och ställer sig själv upp mot allt vad han kommer åt. Idag har han också för första gången visat att han både kan vinka, klappa händerna och banka i bordet.

Det är så skönt att vår lille hjälte börjar bli sig själv igen. Nu är bara att hoppas på att den snuva och hosta febern har övergått i ska ge med sig så att vi återigen får sova på nätterna. Som det är nu vaknar Joel ca 1 gång i timmen nätterna igenom på grund av jobbiga hostattacker och täppt liten näsa.

Barnläkaren vi träffade på Östra berättade att under de två första åren brukar små barn drabbas av ca 15 infektioner/år. Detta för att deras immunförsvar inte är så starkt ännu. Bra att veta vad vi har framför oss men nu hoppas jag verkligen att nästa sjukperiod dröjer lite...

Liten men stark

Läkaren vi träffade i tisdags konstaterade snabbt att Joel var den starkaste 8-månaders pojke hon någonsin hade träffat. Eftersom han väger dryga 12 kg nu och det blir en del bärande och lyftande har han faktiskt två föräldrar som plötsligt blivit ganska starka de med.

Joel ville väldigt sällan bli buren inåtvänd som liten. Nu när han är sjuk däremot är det så här han vill att vi ska bära runt honom dagarna, kvällarna och nätterna i ända...

Liten sjukling

Sista morgonen hos mormor vaknade Joel med 40 graders feber. Med hjälp av Alvedon och fruktdryck lyckades vi i alla fall ta oss hem till Göteborg på söndag eftermiddag. Joel sov större delen av tiden så bilresan gick trots allt riktigt bra.

Febern har fortsatt vara hög i flera dagar. Joel har dessutom fått några märkliga röda prickar på benen och verkar ha ont i öronen. Han har varken velat äta eller dricka och sovit har han helst bara gjort i min eller Patriks famn.

Tredagarsfeber, öroninflammation och vattkoppor har misstänkts men efter två läkarbesök, en bakterieodling och två stick i fingret har det konstaterats att det är ett elakt virus som är boven. Det verkar också som att det värsta är över för den här gången. Febern har börjat sjunka och Joel är stundtals piggare och har fått lite, lite aptit tillbaka.

Nu håller vi tummarna för att han ska bättra sig ännu lite mer lagom till midsommar och att han får vara frisk och kry resten av sommaren.

Febrig men tapper liten hjälte i bilen.

 Konstiga, röda prickar men inga koppor.

Bada badkar

När vi var på Ikea i fredags köpte mormor Karin en halkmatta till badkaret i form av en grön krokodil till Joel. Den passade han på att testa under lördagskvällens bad. Han gav den mycket väl godkänd och ser fram emot många härliga badstunder under kommande besök.

Stockholmsbesök, båtutflykt och namngivningskalas

I helgen skulle Patrik till Stockholm och spela golf och Joel och jag var så klart inte sena att hänga på. Det var alldeles för länge sen vi träffade vår Stockholmsfamilj. Så efter en trivsam torsdagsförmiddag tillsammans med min fd kollega Susanne, packade vi in oss i bilen alla tre och drog norrut. Vi bodde som vanligt hos Joels snälla mormor som varje morgon såg till att få egentid med Joel och ge oss trötta föräldrar lite välbehövlig sovmorgon.


Fredagen spenderades efter en fika med morfar Gurra i Aspuddsparken där vi tittade på grisar, kaniner, får, getter och hästar och Joel gungade. Sen blev det god lunch på Vintervikens café och en sväng till Ikea innan moster Sofia kom förbi på kvällen för att hinna gosa med Joel innan läggdags.

På lördagen bar det av med båt till Vaxholm dit vi var bjudna på lunch och namngivningskalas för Joels lilla pyssling Karin. Med på kalaset var en massa släktingar som Joel inte hunnit träffa förut och som mamma och mormor inte träffat på länge, länge. Till och med jag fick höra:
- Oj, vad stor du har blivit.
Men då var det också ca 20 år sedan sista gången vi sågs. ;)

Lilla Karin och hennes kusin Anna är bara några månader yngre än Joel och de blev alla tre väldigt förtjusta över att äntligen få träffas. Speciellt Anna föll pladask för vår stilige son och de små både smakade på varandra, höll i hand och sög lite på varandras strumpor. En mycket, mycket lyckad helg som gick alldeles för snabbt och tyvärr avslutades med att Joel vaknade upp med hög feber på söndag morgon...

Får och getter i Aspuddsparken.

Gunga lite grann...

Så här kul tycker Joel det är att titta på djuren.

Fina Karin och hennes mamma Emma.

Sysslingarna Emma, Annica och Sandra med pysslingarna Karin, Anna och Joel.

Kompishäng

Idag har vi varit på vårt barnvagnsfik Kaffestunden igen och lekt med Joels kompisar. Innan det tog vi en tur till min gamla arbetsplats och hälsade på klassen jag hade för snart två år sen. Det var ett väldigt trevligt besök som mestadels spenderades i skolans idrottshall. Rena rama drömmen för Joel med en massa lekande barn att beskåda och härliga mattor att tumla runt på. På dem fick han lätt som en plätt in den rätta kryptekniken men så fort han hamnade på golvet var det den vanliga knasiga hasa/dra/sittapåhalvarumpan varianten som gällde. :)

Efter dagens alla möten och intryck var han helt slut stackarn. Hoppas det leder till en heeeel natts sömn!

Härliga helg

I lördags fick jag och Joel äntligen till en träff med vännerna Malin och Ruth. Det blev då premiär både att leka i sandlådan och åka rutschkana för Joels del. Ruthan som är ett halvår äldre hade redan vanan inne. Likaså den förnuftige lille pojke som sa till Joel då han ville smaka på den spännande sanden:
- Man ska faktiskt inte äta sand. Då kan man faktiskt få mask i magen.
Joel verkade dock inte lyssna, eller så brydde han sig inte för han ville lassa in nypa efter nypa med sand i munnen. Raskt flyttade vi över till en filt i gräset istället där både leksaker och mellanmål plockades fram. Joel blev alldeles betagen av Ruths mamma Malin. Han tittade förälskat på henne och bjöd på en massa pussar.

Under tiden vi hängde i parken var Patrik och handlade ingredienser till kvällens trerättersmiddag. Joels farbror Frasse och hans Yvonne skulle komma på besök och stanna över natten. En massa god mat skulle lagas och Joel följde glatt förberedelserna i köket under kvällen. Han satt med vid bordet då förrätten, pilgrimsmusslor med melonsalsa och hickorymajonäs serverades men när det var dags för varmrätt och efterrätt sov han gott i sängen.

Färdigammat

Tror bestämt att jag ammade för sista gången i morse för aj vad ont det plötsligt gjorde.
Helammade i sex månader, trappade sen succesivt ner i takt med att Joel åt fler och fler mål med gröt, pureér och barnmat. De senaste veckorna har vi bara haft kvar den tidiga morgonamningen vid 5-6 tiden. Ett mycket bra sätt har det varit att få Joel att somna om och sova någon timme till. Idag funkade inte ens det och Joel som tidigare glatt sprattlat som en liten fisk och skrattat högt av glädje så fort bröstet närmat sig verkade inte ens särskilt intresserad. Dags att lägga ner helt enkelt.

Nationaldagsfirande

Precis som många andra göteborgsbor har vi idag firat nationaldagen i Slottsskogen. Kaffe, bullar och filt hade vi med oss och kunde njuta av i solskenet. Efter en stunds lek på filten och ett par kraschade solglasögon (mammas) senare somnade Joel in till tonerna från Göteborgs symfoniorkester som gjorde ett fantastiskt framträdande.

Efter denna mysiga stund har killarna nu gett sig iväg till farmor. De ska äta middag och sova över där och jag ska tillbringa min första hela natt utan Joel här hemma. Fastän jag sett fram emot och trånat efter att få en hel natts ostörd sömn kan jag inte låta bli att redan längta efter min lilla sötis.

Leker i vagnen i väntan på pappan.

Här firar vi nationaldag tillsammans med lite annat gott folk.

Picknickar! Hur Joel lyckades få upp den lilla plastflärpen på bullpåsen alldeles själv är för oss en gåta.

Nu drar grabbarna till farmor och jag längtar redan.

Dramaqueen

När krypandet inte går som Joel vill lägger han sig på mage och gömmer huvudet i händerna. Han är en riktig dramaqueen vår lille son. För ledsen på riktigt, det är han inte! Två sekunder senare är det upp och träna igen som gäller.

Det är så synd om mig...

Ähh, upp igen!

Blev inte som jag ville den här gången heller...

Nya tider

Joel tränar och tränar, blir frustrerad och tränar igen men det där med att krypa får han inte riktigt till. Det är knäna som liksom halkar bakåt istället för att flytta honom framåt. Därför har han hittat på sin egen variant. Han till hälften kryper och till hälften drar sig fram med ena benet böjt framför sig som när han sitter och det andra böjt bakåt i krypposition. Det ser lite märkligt ut men fram kommer han och fort går det. Kökslådor, tv-bänk och skohyllor - ingenting går längre säkert där han far fram. Tror bestämt det blivit dags för mig och Patrik att barnsäkra lägenheten...

Joel in action...

Bumbostolen börjar bli trång att sitta i men är rolig att leka med.

Balkongen är väldigt spännande.

Jag blir så arg när det inte går som jag vill!!!

Magsjuka

Den lilla olyckan på cafét i onsdags eftermiddag visade sig vara början på en rejäl magsjuka. Utan att gå in på några vidare detaljer kan jag säga att vi har några tuffa dygn bakom oss med många blöjbyten, klädbyten och en tvättmaskin som gått på högvarv. Stackars Joel har levt på en diet mest bestående av majsvälling och morotssoppa. Efter ett par dygn gav vi även vätskeersättning eftersom han fick behålla så lite av det han fick i sig.

Joel har som tur är inte haft någon feber och har varit sitt vanliga glada, charmiga jag hela tiden. Han har varit lite tröttare än vanligt och det har även hans föräldrar. I helgen har vi därför alla tre passat på att sova middag på förmiddagarna i ett par timmar. Väldigt välbehövligt.

När strömmen plötsligt gick i söndags fm kändes det hela som ett dåligt skämt. Men, byta kletiga blöjor i skenet av ett stearinljus och en ficklampa gick det med.

Nu sover Joel middag och eftersom han sen igår eftermiddag blivit mycket bättre har jag passat på att sanera badrummet.