Ines har kämpat och kämpat för att komma igång med krypningen. Från sittande tog hon sig lätt upp på alla fyra men där tog det liksom stopp. Hon gungade, förde överkroppen fram mot armarna eller sköt hela rumpan upp i vädret och blev istället stående på händer och fötter men knäna flyttades liksom aldrig framåt.
Detta var en väldigt frustrerande period, även nattetid övades det och flera gånger fick vi lägga ner en gråtandes Ines i sängen efter att hon vaknat till över att plötsligt stå på alla fyra.
Så småningom började hon backa när hon låg på golvet, först liggandes på mage och sen även från knästående och sen plötsligt, för någon vecka sen kröp hon. Till en början bara några få krypsteg i taget och sen snabbt upp till sittande igen. Men snart blev sträckorna längre och nu tar hon sig med lätthet över trösklar och från rum till rum.
En liten Ines på upptäcktsfärd.
Hej hej, titta vad jag kan!
Och så upp på båda fötter så här...
Åh nej, jag tappar balansen!!!
Ingen fara, upp igen bara.
En grind vid trappan på övervåningen blev snabbt nödvändigt att få upp.
Trappsteget på nedervåningen nöjde sig Ines till en början med att bara sitta nedanför och banka med händerna eller leksaker på.
Nu är det dock slut på lugnet här hemma. Plötsligt idag började Ines resa sig mot trappen och verkar väldigt sugen på att klättra vidare uppför. Detta klarar hon inte riktigt ännu men en grind även till nedervåningen är nog något vi bör införskaffa väldigt snart...
Att krypa är väl ingen konst...
Så där ja, nu ska vi se... Upp och stå och banka, banka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar