Sitt goda morgonhumör har hon kvar men annars är det inte många stunder på dagen då hon är helt nöjd för tillfället. Hon verkar helt enkelt vara inne i en ny utvecklingsfas. Nummer 5 i ordningen har jag läst mig till och som ger sig uttryck i att vara gnällig, klängig, mammig och med upphackad nattsömn. Hon blir ledsen så fort jag är utom synhåll eller när någon annan försöker hålla i henne. Hon tröttnar snabbt på att sitta i barnstol, babysittern och att ligga i babygymmet. Liggandes på filt på golvet rullar hon om och om igen från rygg till mage och sen ligger hon där förbaskad och frustrerad över att inte kunna rulla tillbaka igen.
Sover gör hon fortfarande bra i vagnen dagtid tack och lov men på nätterna ska hon ligga alldeles intill mig med många och täta amningsstunder. Det bökas, gnys och sparkas också en del nattetid vilket gör mig till en ganska så trött mamma för tillfället.
Att det fantastiska höstväder som varitunder hela september och oktober slagit om och blivit till grått, mörkt och småregnigt novemberväder gör en ju inte piggare precis.
Tur då att det finns saker som piggar upp som tex en kopp kaffe, en pratstund med en av alla de trevliga grannar eller föräldralediga mammor som finns här i området, en promenad runt golfbanan med årets sommarpratare i lurarna eller en stund här hemma tillsammans med barnen då Joel säger något klokt, roligt, knasigt, gulligt eller han och Ines gör något som får en att lyfta blicken och bara vara så oändligt tacksam över lyckan att vara förälder till dessa två små under. Två små under som i vissa stunder gör en alldeles galen förstås och som verkligen sätter ens tålamod på prov...
"Hon ser ut som en docka!" sa Joel då jag klätt på Ines ytterkläderna en morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar