Känslor på svall

Så har vi då nåt tidpunkten då jag fått för lite sömn under för lång tid.
Under sina första månader sov Joel oftast 3-4 timmar i sträck och tog gärna en rejäl sovmorgon fram till 10 eller halv 11. Han hade dessutom en period i januari då han kunde nattas i sin spjälsäng och sen sova där några timmar innan han vaknade och ville ammas. Under denna tid var allt frid och fröjd och jag kände mig som en utvilad och väldigt pigg och glad mamma.

De senaste veckorna, nästan månaderna (känns som åren) har Joel på kvällarna bara somnat vid amning. Han vill ligga kvar i mitt knä eller alldeles nära i sängen och helst med ett bröst kvar i munnen. Dessutom har han vaknat ca varannan timme natten igenom och bara somnat om då han fått amma igen. Strålande pigg och glad kan han sen vakna allt från 6-8 på morgonen och inte alls vara sugen på att somna om även om det oftast gått efter nån timmes vakenhet.

Bristen på sammanhängande sömn har gjort att jag ibland börjat känna mig som en inte alls så pigg och alert mamma. Joels fantastiska lilla person, långa promenader i friska luften och otaliga samtal om barn och sömn med mina kära kompismammor har verkligen hjälpt till att hålla humöret uppe. Patrik har också varit en ängel och försökt ta Joel så mycket han kunnat så att jag fått en extralur då och då men han har ju tyvärr ett jobb i Borås att sköta.

Jag blev i alla fall tröttare och tröttare och till slut bestämde vi oss för att det behövs en ändring. Nu är det nya nattningsrutiner hos familjen Nordin/Lundgren. Ikväll är det Patrik som nattar Joel. Jag ska sova på madrass i lillerummet inatt och bara komma in till killarna för att så småningom amma.

Resultat: Efter endast ca 30 min gråtande blir det tyst i sovrummet och Patrik skickar ett sms att Joel somnat. Tror ni att jag njuter av att ha kvällen för mig själv och att jag förhoppningsvis kommer att få några timmars sammanhängande sömn inatt???

Nej, nej, NEJ!!! Här sitter jag i soffan och känner mig så ensam och vill inget hellre än att kasta mig in i sovrummet och krypa ner hos mina killar. Blir lite smått galen på dessa svallande moderskänslor!