Jag har berättat om dem förrut, vännerna Mathilda och Edith som vi lärde känna på BB. Vi umgås mycket och gärna och har redan en hel del gemensamma äventyr i bagaget. På helger och kvällar får även papporna chansen att vara med men då är det oftast under lugna och ordnade former som en liten promenad eller brunch tillsammans. När det bara är Mathilda, jag och barnen blir det av någon anledning ofta väldigt långa strapatser väldigt långt hemifrån.
Förra veckan tog vi oss till exempel ut till Skatås för en tur runt Delsjön. En fika på Bertilssons café fanns så klart med i planeringen. Inte vet vi hur det gick till men efter att ha mötts upp kl 1 var klockan vips kvart över 4 då vi hungriga och lite lagom trötta stod utanför cafédörren. Det var visst en kvart efter stängning det. Turligt nog var dörren olåst och personalen kvar så vi fick både kaffe, bulle och kardemummakaka även om vi fick äta det utomhus. Sen var det bara att påbörja den långa vandringen hem igen.
Joel hade då sovit i tre timmar men var nu vaken och inte ett dugg sugen på vagnen längre. Han fick hänga i Ediths bärsele på mammas mage hela vägen hem. Edith som varit vaken större delen av tiden fram tills dess tog över sovpinnen och vaknade inte förrän vi satt på spårvagnen. Efter att ha avverkat ca 2 mil, oändliga samtalsämnen och då och då stämt upp i skönsång för att hålla våra små på gott humör kände vi oss ändå inte redo att skiljas åt. Nej, klockan sju på kvällen, då vi äntligen nådde vårt kära hemkvarter Linné, bar det raka vägen hem till oss på Värmlandsgatan. Där hade Patrik lagat till en god lasagne som väntade på oss.
I söndags var det dags igen. Den här gången tänkte jag och Mathilda oss en liten trevlig tur i Änggårdsbergen. Det var väldigt mycket uppför och varenda stig vi valde att ta verkade bestå av olika stora stenbumlingar utspridda huller om buller. Att Ediths vagn fick punktering och att Joel till slut vaknade och som vanligt kände sig färdig med vagnåkandet kanske inte var så konstigt... Men trevligt hade vi och hem kom vi till slut även denna gång. Jag med en Joel på armen för den fina bärsele vi fyndat till honom på blocket råkade ligga kvar hemma. Nästa gång vi beger oss ut kommer den definitivt att vara med för fler äventyr väntar, var så säker... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar