Skrämd för livet

I helgen skulle jag ha lite mysig filmstund i soffan tillsammans med Joel. När han får bestämma film blir det Pippi, Alfons eller Apan (=Nicke Nyfiken). Ganska många gånger har dessa dvd:er snurrat här hemma och därför var det denna gång mammans tur att välja film tyckte jag. 

Jag hade precis hittat den gamle klassikern "Trolltyg i tomteskogenl" och tänkte nöjt att den blir kanonbra att se tillsammans.

Det var också riktigt mysigt, en stund, att titta på tomtarna. Sen kom trollen, de var lite otäcka, sen blev trollen något våldsamma. Då började myset försvinna. När trollen fångade stackars tomteLisa i en bur och hon grät och ropade efter sin tomteTor grät också Joel. 

Han som knappt fäller en tår ens då han gjort sig riktigt illa satt nu med stora krokodiltårar rinnande nedför kinderna och fingrarna uppstoppade i munnen och  snyftade fram att han var "jädd". 

Det sista jag ville var att skapa trollskräck! Jag kramade och tröstade och försökte under resten av filmen att övertyga min stackars son om att trollen inte alls var så dumma egentligen och att alla blev vänner på slutet. 

Vet inte riktigt om jag lyckades så bra och numera gömmer Joel ansiktet i händerna och säger:

- Mamma, jag jädd! så fort någon bara höjer rösten på tv.

Det var den mysiga filmstunden det och säkerligen kommer Joel behöva många dyra timmar i terapi efter detta trauma...