Nedräkning

En av många små rutiner, ritualer, vanor vi har här hemma är att varje kväll kör Joel fram en stol till mikron för att kunna klättra upp och hjälpa till att värma sin välling. Eller "valling" som det tydligen heter.

Det är Joel som sköter knapptryckandet och min och Patriks uppgift brukar vara att räkna ner de 10 sista sekunderna. Efter att ha gjort detta ett otal gånger har Joel nu lärt sig att räkna baklänges.

I början hoppade han konstant över stackars nio men numera låter det:

- Tio, niov, åta, su, säs, sem, fula, tle, tlå, et, nill!!!

Sen bär det av upp till sängen och dagens mysigaste stund, nattningen. Då kryper vi ner under täcket, tätt intill varandra, Joel med sin Alfonsdocka i ett fast grepp.

Ibland vill Joel småprata lite om dagen eller sjunga en sång men oftast är han helt slut så fort flaskan är urdrucken och somnar i princip genast. Men har jag riktig tur lägger han sin kind mot min, klappar mig på huvudet eller i nacken och viskar:

- Mamma, elker dig!

Och mamma älskar dig underbara, fantastiska unge! :)