Säkert så fort syrran kom till det steg i utvecklingen då hon började kunna förflytta sig på egen hand och försätta sig i situationer som inte var helt igenom ofarliga eller okej att genomföra.
-Ines-alarm!!! ropar Joel högt och väldigt ljudligt så fort annalkande Inesfara hotar.
Det kan numera vara när hon klättrar på stolar på väg upp mot bordet, när hon försöker få tag på hans smålego eller någon annan liten och spännande pryl. Eller som idag då hon satt och ritade med gatkritor på klinkersen i hallen.
Ines själv svarar med att skratta högt eller att kolugnt spela totalt oskyldig till vad det än kan tänkas vara för situation hon varit inblandad i.
Favorituttrycket hon oftast häver ur sig då jag eller Patrik skyndar till undsättning är med största sannolikhet ett litet avväpnande:
- Ooj!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar