Underbara, ordningssamma, viljestarka lilla tjej!

I går var jag på utvecklingssamtal för Ines. Vår lilla tjej är glad och trygg och interagerar fint med andra barn och vuxna på förskolan. Hon är snäll och ordningssam, hjälper gärna till att städa undan, och hon älskar att stänga dörrar. Tydligen kan hon stå kvar långa stunder och vänta ut kompisarna för att sedan nöjt stänga dörren efter det att siste man har passerat.

Pedagogerna uppfattar Ines som väldigt rörlig och full av energi. Hon hoppar, klättrar och är sällan stilla. Hon verkar trivas allra bäst ute med att gunga eller sitta i sandlådan. Hon tycker också mycket om att måla och ropar glatt och springer fram och vinkar när hon ser Ojja på gården eller ute i piazan. Att titta på tavlan med foton på alla i familjen och visa dem för kompisarna är också en favoritsysselsättning.

Den bild som pedagogerna beskrev av Ines var av en mycket självständig ung dam med stark integritet.  Denna bild känner vi väl igen här hemma. Dock verkar förskolan mestadels vara utan de ilskna utbrott som hon kan explodera i. Dessa verkar mest drabba oss föräldrar här hemma, speciellt ofta brakas det loss innan middagen då hon förstås är både hungrig och trött.

Vår älskade lilla trollunge!

Älskar dig

Min tur att natta Ines ikväll. Vi låg i hennes säng, vällingen var urdrucken, tänderna borstade och sagoböckerna utlästa. Då jag släckte lampan tittade hon på mig och sa nånting jag inte riktigt kunde höra. Det lät som ett par ord i följd men med nappen i munnen var det svårt att tyda vad det var. 

Du måste ta ut nappen Ines så jag kan höra vad du säger bad jag henne. Hon tog ut nappen och upprepade samma ord igen: Älskar dig! något jag alltid brukar säga till henne vid nattning. 

Sa du älskar dig? utbrast jag och Ines svarade nöjt ja. Sedan konstaterade hon att hon var pappas älskling och Ojjas (Joels) älskling och efter en stunds bökande bland kuddarna somnade hon gott. Underbara ord att höra från denna fantastiska lilla unge.

Mammas lilla älskling!