Att sjunga tyst

Att sjunga tyst, det är Joels grej. Helt ljudlös är han faktiskt. Han gör nämligen endast rörelserna till sina visor, inte ett ord kommer över hans läppar. Det enda som låter är den obligatoriska applåden som avslutar varje sång. Oftast är det Imse vimse som står på repertoaren men även Blinka lilla stjärna och Lilla snigel hör till favoriterna. 

Men så plötsligt händer det! Under en av våra nattningsstunder häromkvällen kom plötsligt ett "ajja boo" över Joels läppar. Självklart var det trollmors vaggvisa han låg och nynnade på. Tyvärr tyckte han det var så roligt att hans favoritord "boo" var med i texten att vaggsången fick motsatt effekt. Joel började skratta istället för att sova...

Sångstunderna på förskolan gillar han mycket har vi fått höra. Antagligen firas det en hel del under dessa stunder för igår började han ropa ut "ora, ora, ora här hemma!!" 

Så hurra för vår son som nu börjat sjunga så det hörs!