Idag var det Ines-fines tur för sitt 18-månadersbesök på BVC och spruta.
Joel var förstås också med eftersom det är vår lediga onsdag, men han höll mest till bland leksakerna i väntrummet.
Nu vet jag att Ines är 84 cm lång, väger 12,2 kg och fint följer sina kurvor.
Jag fick svara på frågor som vilka ord hon kan, om hon kan stapla klossar, peka ut kroppsdelar, hålla i en penna/krita och rita samt om hon verkar förstå det vi säger och berättar.
Saker som Ines många gånger visat att hon kan. Sköterskan Ann-Katrin frågade också om Ines tyckte om att leka gömme (titt ut) och att hämta saker vilket är två av hennes favoritsysselsättningar.
Förutom ord som mamma, pappa, mormor, tack, nej, titta, där, hoppa, lampa och titt ut, vet Ines och kan säga hur hunden, katten, ankan, pippin och bebisen låter.
Hon förstår väldigt mycket av det vi säger och visar tydligt vad hon själv vill. Hon hämtar tex skorna när hon vill gå ut, pekar på soffan och kommer fram med böcker hon vill höra på när hon blir sugen på lässtund och rusar genast till badrummet efter måltiderna för då vet hon att det ska tvättas händer. Att flytta pallen till handfatet och stå där och plaska med vattnet är nog det allra bästa Ines vet just nu och hon kan bli hiskligt arg då vi avbryter denna lek.
En vaccinationsspruta mot bl.a. mässling och röda hund fick hon i låret. Storebrorsan var med och distraherade och var till stor hjälp. Ines blev lite ledsen vid själva sticket och slet av plåstret det första hon gjorde men blev snabbt glad igen. Biverkningar som feber och prickar kan dyka upp om ca 2 veckor.
Allt är helt enkelt precis som det ska
med vår fina lilla dotter. Om det då inte vore för de senaste nätterna. Både jag och Patrik håller på att bli galna av trötthet. Ines somnar som hon ska i egen säng någon gång mellan sju och halv åtta på kvällen men några timmar senare vaknar hon och då är det kört. I timmar håller hon både sig själv och oss utmattande föräldrar vakna genom gnäll varvat med gallskrik, sparkar och krumbuktningar i sängen.
Inga mirakelkurer finns men jättevanligt med sömnsvårigheter, antagligen av flera olika små anledningar och fortsätt dela upp oss föräldrar så att vi i alla fall får sova några timmar/natt var Ann-Katrins råd. Känns trots allt alltid lite skönt att höra att man inte är ensam om problemen men nån liten mirakelkur som satte stopp på detta innan vi blir galna hade ändå varit skönt att få...
Älskade lilla skruttunge, se nu till att få ordning på sömnen innan mamma och pappa blir tokiga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar