Storebror Joel Per Sebastian Lundgren och lillasyster Ines Lovisa Sofia Lundgren tillsammans med pappa Patrik under deras allra första möte igår em.
Ines sov hela tiden och Joel fick en storebrorsmedalj som han stolt skulle visa för kompisarna på förskolan.
Tänk, i måndags hämtade jag Joel på förskolan och sen hängde han och jag hos grannarna resten av eftermiddagen totalt ovetande om vad som var på gång. På kvällen satt jag och gjorde upp planer för veckan och messade med kompis Mathilda om att ses. Det där med förlossning kändes väldigt avlägset. Jag började istället förlika mig med tanken på att jag denna gång nog skulle gå över tiden.
Som vanligt gick jag och la mig nån gång vid 11. Brukar vara full action i magen då fram till ca 12 då bebisen äntligen brukar ge mig ro att somna.
Den här kvällen hann jag aldrig det. Vid 12 började jag istället få lite värkar. Inte så kraftiga men annorlunda mot de få förvärkar jag haft tidigare som bara molat lite i ryggslutet. Dessa kändes även i nederdelen av magen. Men som sagt, ganska svagt så jag tog dem inte riktigt på allvar. Somna kunde jag dock inte. Vid två-halv tre kom värkarna tätare och var kraftigare. Kl 4 väckte jag Patrik och sa att det nog började bli dags för BB. Han ringde koordinatorn som tyckte jag lät alldeles för lugn och att vi skulle stanna hemma ett bra tag till.
Efter dusch och en macka som Patrik tvingade i mig stod jag inte ut längre. Nu gjorde det förbaskat ont och värkarna kom supertätt. Farmor ringdes in, Patrik ringde koordinatorn igen och sa att nu åker vi. Klockan var då strax efter 5.
På plats på Östra var jag redan öppen 7 cm visade det sig. Efter 20 min var jag helt öppen. Jag hade bett om lustgas så fort vi kom in och hann även få sterila kvaddlar precis som med Joel. Fast fasiken vad det brände i ryggen när de sattes in. Det mindes jag inte riktigt från förra gången.
Jag berättade att jag gärna ville bada men det hanns liksom inte med. Efter ytterligare 30 min, kl 06.32 tisdagen den 26/5 kom hon. Vår älskade, fina och djupt efterlängtade dotter!
50 cm lång, 3492 gram tung, med massa mörkt hår och helt perfekt. Jag kan knappt fatta att hon är här och att hon är vår.
Efter den fantastiska frukostbrickan följdes vi upp till BB-avdelningen av barnmorskan Olga. Där intog jag frukost nummer 2, ammade och vilade. Efter att ha varit vaken i över ett dygn var jag väldigt trött och hade hemska eftervärkar.
Detta till trots kändes och känns livet helt enkelt underbart!
Under kvällen kom Joel på besök tillsammans med farfar som hämtat på förskolan och försett vår kille med både kräm, korv och glass. Farbror Frasse och Yvonne var också med.
Efter besöket åkte pappa med hem och jag och lillskruttan fick ensamma en kväll och natt tillsammans på BB. Kvällen var lite bökig med mycket gråt och amning och en mamma som var så förskräckligt trött att jag höll på att falla ihop. Efter två bajsblöjor la sig lugnet och vid 12-tiden somnade vi gott. Sen sov vi hela natten fram till strax efter 6 då jag vaknade och kände mig som en ny människa, pigg och utvilad. Jag gjorde mig beredd på att starta upp dagen med vår lilla dotter men hon valde att sova vidare. Inte så dumt så jag gjorde detsamma. Vaknade först vid 9 och höll nästan på att missa frukosten.
Nu är Patrik återigen på plats här med oss. Vi har varit på läkarbesök, bytt ytterligare en bajsblöja, kissat ner hela skötbordet och ammat. Allting går bra. Bara 200 gram har hon tappat i vikt och efter lunch är det familjen Nordin/Lundgren som checkar ut från BB och åker hem till Nödinge med vårt lilla mirakel.
En lycklig och ganska så trött mamma.
Ines och världens godaste mackor.
Storebror Joel med sin fina medalj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar