Joel har drabbats av sin första superförkylning. Här snackar vi snor i mängder, nysande, kraxande och hostande men som tur är ingen feber. Värst är nätterna då den lilla näsan täpps igen, han vaknar, är ledsen och behöver nattas om, om och om igen. Efter ett par sådana nätter är ingen i familjen speciellt pigg. När Patrik dessutom råkade väcka oss genom att väsnas i sömnen efter att vi äntligen lyckats somna om härom natten blev resultatet en mamma som inte var speciellt trevlig mot den stackars isömnenpratande pappan... Mamman kunde just då mest liknas vid ett monster faktiskt. Nästa morgon var monstret som tur var väck.
Vi försöker kurera vår sjuke kille med saltlösningsdroppar, nässug (vilket Joel verkligen inte gillar) och att sova med huvudet i högläge. Jobbigt, jobbigt är det att inte kunna göra mer för sin stackars lille sjukling.
Inte konstigt att mamman förvandlas till ett monster då och då. Som mamman själv sa en gång, sova bör man annars blir man knäpp:)
SvaraRaderaSå sant så sant... Mycket klokt som kommer över mina läppar, förstår inte vad jag får allt ifrån. ;)
SvaraRadera