Som jag sett fram emot och längtat efter den dag då Joel skulle sova middag hemma, i sin egen säng, utan att jag ligger bredvid och han har mitt bröst i munnen. Nu är den dagen här. Det är faktiskt något gott som hans långvariga förkylning har fört med sig. Vi har inte kunnat vara ute lika mycket som vi velat men ofantligt trött har han varit efter allt snörvlande och alla hostattacker på nätterna så att somna i sin egen lilla säng dagtid var plötsligt inte längre något problem.
Åh vad skönt, tid för mig själv att vila och göra ingenting?!? Visst, en halvtimme njöt jag idag men nu efter ytterligare 20 min börjar jag bli uttråkad. Har diskat nappflaskor, rensat underklädeslådan, ringt viktigt samtal... Kanske dags att lära mig att göra just INGENTING. Så nu har jag gjort mig en god kopp kaffe och tagit fram en tidning att bläddra i. Sätter jag mig bekvämt tillrätta i soffan är jag dock säker på att lillplutten kommer vakna. ÄNTLIGEN!!! :)
Du ser, plötsligt händer det! :)
SvaraRaderaJapp, och den lilla luren blev hela två timmar lång!!! Sen råkade jag gå in och väcka min älskling. :)
SvaraRadera